Sju år har nu passerat. Så hur gick det? Sådär. Nog för att yttrandefriheten i Ryssland har tryckts tillbaka ytterligare. Men detta har snarast skett genom klassisk repression, såväl mot oberoende medier som mot enskilda aktivister. Ryssarnas digitala vardag har däremot förblivit integrerad i en global infrastruktur. Därför kunde miljontals ryssar se den avslöjande videon om Putins hemliga palats, som Aleksej Navalnyj lagt upp på Youtube. Många av dem var modiga nog att ta sin vrede till gatan. Från regeringshåll skylldes protesterna givetvis på främmande makter och man började åter tala om hur Rysslands internet borde skärmas av från utländska plattformar.

Ett första steg togs av myndigheterna häromveckan. Måltavlan var nu Twitter, som förvisso inte blockerades – men gjordes riktigt, riktigt långsamt. Genom att dra ner hastigheten tänkte sig nog myndigheterna att videor kopplade till protesterna inte skulle bli virala. Samt att en del ryssar kanske skulle vända ryggen åt Twitter till förmån för ryskägda sociala medier, där man får högre hastighet, om än till priset av censur.

Filtret riktade sig mot domännamnet t.co, som Twitter använder för alla delade videos. Fast det utformades först så taffligt att det träffade alla domännamn som innehåller denna textsträng – inklusive den statliga nyhetssajten RT.com. Nu är missen korrigerad och det är kanske en tidsfråga innan även Youtube börjar gå allt segare för ryssarna.

Här finns en viktig lärdom även för oss. Yttrandefrihet är inte svartvitt. Såväl politiker som företag kan, om de är sluga nog, låta allting förbli tillgängligt. Det räcker att mixtra lite med hastigheterna.

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.