Vid månadsskiftet kunde medierna rapportera ett nytt önskemål från regeringens sida: de myndigheter som hanterar känsliga eller säkerhetsklassade uppgifter ska kunna erbjudas så kallade molntjänster av självaste staten. Molntjänst är det mer poetiska namnet på en IT-tjänst som lagrar elektroniska uppgifter och program över internet – i ett slags osynligt moln – istället för direkt i datorn eller servern, den fysiska hårdvaran.
Önskemålet framförs av Anders Ygeman och det är väl det roligaste med den här nyheten; att Sveriges till synes tröttaste man är energi- (och digitaliserings-) minister. Det är en ordvits som helt klart får dikten att blekna i jämförelse med verkligheten.
I övrigt är det en ganska skräckinjagande nyhet. Att Ygeman vill det här över huvud taget beror naturligtvis på den stora skandalen med Transportstyrelsen sommaren 2017. Där visade det sig att myndigheten inte bara outsourcat sin IT-hantering utan även säkerhetsklassade uppgifter till personer som inte blivit säkerhetskontrollerade. Det var mycket hysterisk stämning bland den äldre generationen; hur kunde det få bli såhär? Hur säkra är vi egentligen? VEM vet VAD om oss nu?
Vi i den yngre generationen var inte ett dugg förvånade. För oss är det nästan vetenskapligt bevisat genom empiriska undersökningar att människor födda innan 1970 är hopplösa med internet. Det är inte åldersrasism utan fakta som vi ber er att ödmjukt acceptera. Hur som helst ska det nu utredas dels hur ett sånt här statligt molnverktyg kan se ut och dels hur de rättsliga förutsättningarna för att använda privata alternativ ser ut (bättre sent än aldrig...).
Som en person född på 90-talet och fostrad med internet sen barndomens dagar vill jag självklart bidra till utredningen med två starka tips:
• Lyssna på SÄPO om de har invändningar den här gången. Seriöst. Gör det bara.
• Låt barnen arbeta.
Jag säger inte att vi ska införa barnarbete generellt i Sverige. Men i just det här fallet tycker jag vi som samhälle borde ha som krav att ENBART barn får utveckla statsmolnet. Dels är de otroliga experter på internet och dels verkar de akut behöva tjäna pengar. Om det beror på den nya entreprenörskulturen i svensk undervisning eller på en skandalöst dålig fördelningspolitik vet jag inte. Men kidsen är här för att tjäna storkovan. Det ser vi nu i till exempel Gävle där barn så unga som tio år har börjat sälja kokain utan att använda det själva. Och det är väl så en känner igen en sann entreprenör, någon som vill tjäna stora pengar snabbt och vet bättre än att ”get high on your own supply”.
Tänk så vackert att kunna slussa bort barnen från en marknad Sverige för alltid kommer vägra förstå, samtidigt som vi räddar landets säkerhetsklassade uppgifter? Det skulle till och med kunna blidka den nu så barnhatande högern som hånar alla ungar som skippar skolan en gång i veckan för att vilja något så pinsamt som att rädda världen. Om de får se att en del barn skolkar för att satsa på IT-entreprenad kanske de lugnar sig, eller kanske till och med kan känna lycka? Jag säger inte att det här är den enda lösningen, jag säger bara att det är en toppenidé för alla inblandade parter. Varsågod staten.
För övrigt verkar flera myndigheter även lagt hutlösa summor på att producera podcasts ingen lyssnar på. Återigen: låt oss räddas av barnen.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.