Hela han utstrålar liksom trevlighet.
Det märktes om inte annat i måndags när han fick använda hela sin trivsel-verktygslåda för att släta över alla politiska konflikter som finns kring den public service-utredning han ansvarat för.
Egentligen är alla väldigt överens, sade han faderligt på presskonferensen.
Det var snällt tänkt, men tyvärr helt osant.
De politiska konflikterna är stora. Och det bäddar för en skakig framtid för public service. För den där oenigheten kan skapa en situation då bolaget görs om vid varje regeringsskifte, ungefär som i Polen – ett föregångsland när det kommer till kaos i public service.
Samtidigt föreslog utredningen att strypa anslagen med två miljarder kronor på åtta år.
Det är mycket pengar.
Och kan innebärs en kris för journalistiken i det här landet.
Efter "Kalla fakta"-avslöjandet om hur vårt näst största parti använder skattepengar till att driva en egen propagandakanal börjar den kännas rent existentiell.
TV4 lyckades nämligen visa att även om vi skulle avskaffa allt vad public service heter så kan skattepengar ändå användas till att finansiera medier – eller åtminstone saker som påminner om medier.
Så det vore verkligen bra om vi styr upp det hela på ett sätt som gör att vi får oberoende journalistik och inte partilojal propaganda för pengarna.
Partierna kommer aldrig vara intresserade av oberoende journalistik. Tvärtom. Fråga Jimmie Åkesson som de senaste dygnen förvandlats till en Sölvesborgs-Trump som gapar om att svenska medier alla är delaktiga i en stor konspiration för att förstöra hans karriär.
Att skicka skattekronorna till ett oberoende och starkt public service-bolag är en betydligt bättre lösning.
Det är extremt sorgligt att så få politiker inser just det.
Den del av svensk höger som egentligen inte avskyr Åkessons och Wallersteins propagandafabrik eftersom de själva blivit offer för den (moderater blir mest arga på orättvisor som drabbar dem själva), gör samtidigt sitt bästa för att hindra att SVT och SR får växa till ett riktigt BBC – ett stabilt, extremt pålitligt och omistligt nyhetsmedium.
Men det är inte bara politikerna som måste inse problemet. Även vi i den kommersiella pressen måste skärpa oss. Tidningsutgivarna (en organisation som domineras av landets största medieägare) har länge drivit linjen att public service konkurrerar med oss, om de tillåts göra journalistik i form av text.
Och skattepengar får inte användas till den typen av konkurrens.
Därför har SVT och SR redan begränsningar för hur mycket bokstäver de får publicera. Begränsningar som utredningen vill skärpa ytterligare.
Efter Kalla faktas avslöjanden är det ett rent löjligt argument.
Nyheter är inte en ändlig resurs. Tvärtom. Bra nyheter samverkar. Och stärker varandra. En bra nyhet i lokalradion blir en minst lika bra nyhet när lokalpressen följer upp den. En recension gör inte en annan recension ointressant.
Tidningsutgivarna måste se sig i spegeln. Är det verkligen så att era egna supervassa nyheter väljs bort på grund av Sveriges radios utbud?
Var är i så fall era nyheter på minoritetsspråk? Var är era journalister som behärskar arabiska? Sveriges radio har en hel redaktion. Var är era satsningar på grävande journalistik? Var är era utrikeskorrespondenter? Om det här argumentet ska äga någon som helst giltighet måste svenska tidningsägare visa att de är beredda att satsa på den långsamma, metodiska och osexiga journalistik som Sveriges radio sliter med dagligen: vetenskapsnyheter, kulturnyheter, religionsnyheter, till och med filosofinyheter.
Allt det där som den kommersiella pressen skär ner på så fort de får chansen.
Inom min bransch, kulturjournalistiken, sköts nyhetsarbetet numera nästan uteslutande av SVT, SR och TT.
Men det behövs faktiskt lite mer självförtroende inom public service också.
Det bästa argument radiochefen Cilla Benkö kunde komma på mot besparingarna är att de hotar den svenska beredskapen.
Det stämmer säkert, vi är uppenbarligen ett folk som är mottagliga för påverkanskampanjer oavsett om det är SD eller FSB som ligger bakom dem.
Men nej, det bästa argumentet är att public service gör journalistik som ingen annan gör.
Och denna vecka gäller det faktiskt TV4 också. När kanalen startades kallades den just ”kommersiell public service” av sin dåvarande chef Jan Scherman. Vilket betydde att man satsade mycket på just nyhetsjournalistik.
Det arvet märks än idag.
Att just TV4 gör årets största avslöjande – så stort att det skakat om den svenska regeringsbildningen och fått Jimmie Åkesson att fullständigt tappa masken – är knappast en slump.
