Vart bär då vårt pågående tjugotal? Coronaåren gav en kraftig skjuts åt abonnemangsmodellen. Medan uteliv och scenkonst gick på sparlåga, blev det normaliserat att betala för inte bara en filmtjänst utan två, tre, fyra olika, för att kunna se alla teveserier.

Men sedan restriktionerna släppte har streaming­tjänsternas värdering åter rasat på börserna. Prisökningar på mat och bränsle kommer att tvinga allt fler att se över sina abonnemang, särskilt som även dessa blir dyrare. Men att folk slutar betala för kultur behöver inte betyda att de drar ner på sin kulturkonsumtion. Kanske har pendeln svängt – åter mot nollnolltalets nätpirateri?

”Fildelning, kontodelning och copypasteande/skärmdumpar av artiklar m.m. kommer få sig ett uppsving i den annalkande lågkonjunkturen.” Så twittrade nyligen Sam Linderoth, som är webbredaktör på ETC. Under första halvan av 2022 har det dykt upp allt fler rubriker med liknande innebörd: ”Piracy is back.” ”Online piracy is increasing again.”

Att streamingtjänsterna blir dyrare lyfts fram som främsta orsak. Inflationen kan vara på väg att föda en ny generation av nätpirater.

För femton år sedan hade vi givetvis översatt ”piracy” till ”piratkopiering”, vilket i sin tur kunde stämplas som brott mot upphovsrättslagen. Idag är läget lite annorlunda.

Kontodelning – att flera personer eller hushåll delar på en enda betald inloggning – är knappast olagligt, även om det kan bryta mot användarvillkor. Samma sak om du som läser denna krönika skickar en skärmdump till din vän. Eller om du rippar en låt från Youtube och sparar som mp3. Gråzonen är och förblir bred. När underhållningsindustrin slänger fram siffror om de hypotetiska förlusterna till följd av ”piracy” så bör vi komma ihåg att detta är ett gummibegrepp som syftar på alla möjliga oönskade nätbeteenden.