I alla årskullar människor i Sverige som är yngre än 65 år har kvinnor oftare än män en högskoleutbildning på tre år eller längre. Inte i många årskullar. Inte i de flesta årskullarna. Utan i varenda årskull född efter 1953. Det betyder att kvinnor på svensk arbetsmarknad nu har högre utbildning än män har.

Bland dem som föddes 1953 har precis samma andel kvinnor som män minst tre års utbildning på högskola. Efter det går kvinnorna om. Bland dem som föddes i slutet av 1950-talet är skillnaderna ännu små. Men de ökar hela tiden. Bland dagens 40-åringar, som ju föddes i slutet av 1970-talet, så har 23 procent av männen och 39 procent av kvinnorna en högskoleutbildning på minst tre år. Det skiljer alltså 16 procentenheter till männens nackdel.

Kvinnor dominerar i antal bland studenterna på landets högskolor. Bland dem som avlägger en examen är andelen kvinnor ännu högre. Det beror på att stora kvinnodominerade utbildningar som sjuksköterska, tandhygienist eller fysioterapeut kräver examen för att den utbildade ska få lov att arbeta i sitt nya yrke. Det kravet ställer arbetsmarknaden inte på teknikutbildningarna där männen dominerar. Många arbetsgivare anställer ”nästan-ingenjörer” som inte har gjort färdigt det sista på utbildningen. Då förblir de sista tentorna ofta ogjorda.

Med dessa glasklara siffror framför sig är det underligt att få höra att den låga andelen kvinnor bland professorer vid universitet och högskolor, nu 27 procent kvinnor och alltså 83 procent män, skulle bero på att kvinnorna först nyligen har börjat studera på högskolenivå. Och att den låga andelen professorer skulle öka av sig själv om man bara lugnt inväntar framtiden.

Det är uppenbarligen inte sant.

Lika osant är det också vanliga påståendet att män inte studerar på högskola för att det inte lönar sig. Lönerna sägs då vara för låga för att män ska uppoffra sig och läsa vidare efter gymnasiet.

Män med högskoleutbildning tjänar mer än män utan sådan utbildning. Liksom kvinnor med högskoleutbildning tjänar mer än kvinnor utan. Ju högre utbildning någon har, desto mindre sannolikt är det att den personen blir arbetslös. Men, och nu kommer det svårförklarade, det är inte alls säkert att kvinnor med högskoleutbildning tjänar mer än män utan högskoleutbildning.

I en färsk studie av människor födda 1985 i Stockholm framgår att kvinnor med gymnasieutbildning vid 31 års ålder tjänar mindre än män i samma ålder utan gymnasieutbildning. Kvinnor med högskoleutbildning på mer än 3 år tjänar vid 31 års ålder mindre än jämnåriga män som endast har gymnasieutbildning. Man kan säga att män får lön för en utbildningsnivå mer än vad de faktiskt har. Och tyvärr är det sant att kvinnor skulle tjäna mer på att vara män än på att utbilda sig.

Därför är jag urless på att höra att kvinnor har lägre löner än män för att kvinnorna förr inte hade utbildning, och att det kommer att ändras av sig självt när de bättre utbildade kvinnorna slår igenom på arbetsmarknaden. Nu har kvinnor i varje årskull bättre utbildning, och det finns fortfarande löneskillnader som inte kan förklaras med yrkeskrav, ansvar, erfarenhet eller arbetsresultat.

Vad händer nu när kvinnors utbildningsnivå i arbetslivet är högre än mäns? En enkel gissning, byggd på tidigare erfarenheter, är att värdet av högre utbildning kommer att ifrågasättas. Har alltför många människor (läs kvinnor) högre utbildning, och bör därför de som inte har sådan utbildning (läs män) uppmuntras med högre lön för sin klokhet att avstå från vidare studier?

Men vilka är det som inte längre skulle behöva högskoleutbildning? Sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor? Lärare? Tekniker? Läkare? Ekonomer? Jurister? För alla dessa ställs snarare krav på mer och bättre utbildning. Och i nästan alla är kvinnor i majoritet.

Det finns många sätt att lära sig det man behöver i ett yrke och i livet. Efter skolåren finns det ett myller av möjligheter. De bör bli ännu flera, och ännu mer varierade, så att var och en kan finna ett sätt att komma till sin rätt. Högre utbildning är bara en. Men den ska användas väl.

Två frågor: Varför har svenskt arbetsliv fortfarande inte insett att kvinnors högre utbildning och bättre kunskaper måste betalas i form av högre lön – om ambitionen är att lön ska sättas på saklig grund? Varför har svenskt arbetsliv fortfarande inte tagit itu med problemet att män väljer bort viktiga kunskaper?