Jag gick på Sydsvenskans kulturredaktions julfest. Det var ett städat arrangemang. Frikyrkliga scouter hade tyckt att det var dåligt drag på di däringa frilansskribenterna. Krampaktigt höll vi om våra vinglas, som vore vi rädda att alliansen skulle ta dem också ifrån oss. Gravallvarligt lyssnade vi när kulturchefen talade, som om vi anade att hon när som helst skulle säga ”men tyvärr måste tidningen omedelbart att läggas ner och alla era honorar återkrävas”.

Gamla rävar berättade anekdoter från tidevarv när pengar inte var ett problem och kulturjournalister levde upp till sitt rykte. Första ambulansen anlände redan till förrätten och chefer fick veta vilka slapptaskade mollusker de var. Vi lyssnade och stirrade skamset på våra välputsade skor och ofläckade kavajer. För ett ögonblick funderade vi väl på om vi skulle våga ta första steget och pissa i senapssillen, men sen slog det oss att vi behöver fortsatta uppdrag om våra bostadslån ska kunna betalas.

Kombinationen blödande tidningshus och en kulturfientlighet som flyttat fram sina positioner är illavarslande. Att frilansare inte längre ställer till skandal på julfester är det minsta problemet.

Några som inte älskar oss är på väg att ta över det offentliga samtalet. De trycker alltmer upp oss i ett hörn där vi måste förklara Värdet och Nyttan av musiken, konsten, dramat och tramset. De hånskrattar åt den oro som går genom kulturarbetarkollektivet när en ny budget vill beskära bidragen till kulturtidskrifterna. ”De” är en ohelig allians av sverigedemokrater, borgarbrackor och nyttiga idioter som, rätt eller orätt, retar sig på att Operan får större bidrag än Örebrorevyn och fortfarande tror att skiljelinjen går mellan Högt och Lågt, inte mellan Kultur och Godkänd kultur.

Under året har tonläget vridits upp. Sverigedemokraterna har gått från klarhet till klarhet: Kent Ekeroth twitterskämtar om att göra sig av med oppositionell media ”i sinom tid”, Martin Kinnunen förklarar att de extrema publikationerna ska ”tas bort”, Björn Söder definierar Höganäsmuseets krusutställningar och friluftsmuseet Fredriksdal som lämplig kultur. När Galagos chefredaktör beklagar de strypta kulturtidskriftsbidragen twittrar högerdebattören Rebecca Heidmo Uvell: ”Om ni gjorde en tidning folk faktiskt ville läsa hade ni inte behövt leva på bidrag. Så testa att en sån (sic!)”.

Den föreställande konsten är fortfarande godkänd, så länge den inte föreställer något misshagligt. Kulturen som finansierar sig själv, det vill säga går sina sponsorers ärenden, ses som föredömlig. Public service ifrågasätts, inte bara dess objektivitet utan hela dess existens. Inom SVT och SR ökar ängsligheten för att råka kalla en spade för en spade och en luspudel för en fähund.

Jag ogillar detvarbättreförreri. Ändå får jag en släng av det när jag läser Johannes Brosts memoarer och han skriver att Teaterhögskolan på hans tid, i 60-talets slut, var landets näst dyraste utbildning efter fallskärmsjägarskolan. De blivande scenpersonligheterna kostades på och tackade senare genom att göra uppkäftig scen- och filmkonst utan att nånsin fråga sig om de borde kyssa den hand som fött dem.

Man kan tycka att väl många skattekronor lades på att bygga upp blivande Dramatenhannars egon och skrumplevrar, men ett land utan kultur är inget land att prata om. Och en kultur som både stryker publiken medhårs, springer sponsorernas ärenden och godkänns av ett statligt smakråd är ingen kultur att prata om.

Tumskruvarna dras åt. Vi tänker: ”Äsch, det handlar bara om några goddagspiltar på Södermalm som vill dramatisera sin senaste ångestattack och skriva 25  000 tecken om sitt navelludd.” Men förr än vi anar är det tomt och tyst, sånär som på ett ensamt höganäskrus och en jämrande spelmansfiol, då och då avbruten av några meddelanden från våra samarbetspartners. Och då kan vi stå där med våra sarkasmer.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.

Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.