Den ännu växande spekulationsbubblan är djupt destruktiv, allra tydligast i fråga om sitt klimatavtryck. Som jag skrev här för två veckor sedan, beräknas nu Bitcoins elförbrukning till 130 TWh per år, vilket är i nivå med hela Sveriges.

Värdet av alla Bitcoins ligger nu kring tusen miljarder dollar, i nivå med värderingen av alla aktier i Google eller Tesla. Fast medan dessa företag producerar någonting – samhällsnyttigt eller ej – så går det inte att hitta någon produktiv grund för värderingen av Bitcoin. Tvärtom. Bitcoins värde grundas i den irrationella förbrukningen av energi.

Nya mynt delas ut i ett slags lotteri, där lotter delas ut till den som löst ett meningslöst matteproblem. Ju högre Bitcoin värderas, desto svårare pussel måste läggas, desto mer energi går åt i datorhallarna som då flyttar till platser med billig el. Som till Xinjiang i Kina, där det förutom koncentrationsläger för uighurer även finns gott om kolgruvor.

För varje ton kol du bränner, får du en biljett till lotteriet, ungefär. Principen kallas ”proof-of-work” och utgör grunden för nästan alla kryptovalutor, inklusive den näst största, Ethereum – den som just nu smörjer en spekulationsbubbla i så kallad kryptokonst.

Som i alla finansbubblor besjälas de insyltade av någonting närmast religiöst. Ethereums försvarare kontrar med att deras kryptovaluta snart kommer att bli ”grön”. Planen är nämligen att byta system från ”proof-of-work” till ”proof-of-stake”, där de nya mynten i stället delas ut till dem som redan sitter på mynt. Säga vad man vill om den fördelningspolitiken – det kräver åtminstone mindre energi. Om övergången alls är tekniskt genomförbar, utan att sticka hål på bubblan, förblir dock oklart. ”Ethereum 2.0 kommer snart” har anhängarna nu påstått i flera år, men det låter allt mer som ett skämt.

Kryptovaluta var ett intressant experiment, men det räcker nu. 

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.