När jag slutade äta kött var det en tanke som slog mig. Hur gör jag om jag får barn? Jag kan ju inte föra över mina åsikter på ett barn och bestämma om sådana saker över ett annat liv. Tills jag insåg, alla föräldrar bestämmer över sina barns mat. Och det är också ett val att ge sina barn kött. Om det vore mängden kött vi serverar våra barn som visade hur bra föräldrar vi är skulle det innebära att vi nästan är dubbelt så bra föräldrar idag som våra mor- och farföräldrar var i mitten av 1900-talet.

Köttätandet övergöder haven, skövlar regnskog och släpper ut enorma mängder växthusgaser. Det är en avgörande fråga som verkligen påverkar vår framtid, men det är också en av de svåraste frågorna. Köttet har länge varit den heliga kon som inte får kritiseras, men gärna slaktas och ätas.

Medelsvenskens mat släpper ut två ton växthusgaser per år. Det är lika mycket utsläpp som en person kan släppa ut år 2050 – totalt. Då ska alltså de två tonen räkna in våra resor och vår elförbrukning också. Nu äter vi nästan 90 kilo kött per person och år, jämfört med lite över 50 kilo i mitten på 60-talet. Det är inte bra för varken klimatet, hälsan eller djuren och klimatforskare har slitit sitt hår länge.

Ingen påstår att alla ska bli vegetarianer, men vi måste helt enkelt ändra våra matvanor och bryta dagens köttnorm om vi vill hålla oss till två graders uppvärmning, vilket är makthavarnas mål just nu.

Men nu till det positiva – för första gången på evigheter har faktiskt köttförbrukningen i Sverige minskat. Under första halvan av 2014 har förbrukningen sjunkit 7 300 ton. Så trenden vänder. Det finns få restauranger som inte har vegetariskt på menyn, och även om det fortfarande är skralt så börjar det dessutom poppa upp en hel del veganskt. Det har faktiskt varit en märkbar förändring de senaste åren.

Jag hade en tuff period när jag slutade äta kött. Det var svårare än att sluta röka. Tre månader tidigare hade jag sagt att jag skulle äta mindre, det fanns inte i min verklighetsbild att ge upp flintasteken och korvstroganoffen. När jag väl hade tagit beslutet tyckte min familj och flera av mina vänner att det var jobbigt att bjuda mig på middag eller välja en restaurang, och jag har fått ta emot mycket ifrågasättande. Men det är inte likadant längre.

Jag tycker inte längre att det är jobbigt att berätta att jag är vegetarian när jag ska på en middag. Ingen klagar när jag bjuder tio bekanta på middag och det är köttfritt. Många har förstått problembilden, men viktigare är att många har börjat slappna av inför förändringen. De flesta av mina köttätande vänner är mycket mer öppna för att äta vegetariskt än jag själv var innan jag blev vegetarian.

Så vi är på väg. Det kommer inte vara problemfritt. Det är inte lätt att bryta vanor eller bryta en stark kulturell norm som många känner är en del av ens identitet. Men i det här fallet måste vi göra det för att klara klimatfrågan. Bryt köttnormen så är en stor del av saken biff.