BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Adham var kollega till min lärare, konstnären Nazir Nabaa. De studerade konst vid Kairos universitet på den tiden när det var en union mellan Egypten och Syrien (Förenade arabrepubliken) 1958–1961. ”Vi var flera syriska studenter i Egypten, men Adham var en stjärna”, berättade min lärare Nazir.
”Adham var en begåvad konstnär. Han var en snygg, attraktiv och rolig person också. Många tjejer blev kära i honom och han hade många vänner.”
”I vår målargrupp”, fortsatte min lärare Nazir ”hade vi en egyptisk kollega som var mycket vacker och tilldragande. Men hon gillade tyvärr att leka med andras känslor. Hon visade varje kille i gruppen att hon älskade honom och när hon blev säker på att någon var riktigt kär i henne avbröt hon relationen med honom, plötsligt och utan uppenbar anledning. Och då blev offret helt förkrossat. Vi andra kunde inte förstå varför hon gillade att göra så.”
Adham, Nazir och andra i gruppen märkte detta och började fundera på vad de kunde göra för att stoppa män att fastna i hennes fälla. Då bestämde Adham sig att låtsas att han älskade henne i syfte att han skulle lära henne en läxa. Men Nazir och andra kollegor upptäckte efter ett tag att Adham verkligen hade blivit kär i henne, att det inte längre var ett skämt!
En dag stod Adham och Nazir med några vänner utanför universitetets port. På trottoaren mittemot dem stod denna kvinna, som Adham älskade på riktigt nu. Adham lämnade sina vänner och gick över till henne, pratade en liten stund och kom tillbaka. Men den Adham som kom tillbaka var en helt annan person. Adham fick schizofreni i denna stund, berättade Nazir.
Läget blev väldigt svårt för Adham. Ingen kunde hjälpa honom. Han skickades efter några dagar till sin familj i Syrien för att få behandling hos en specialist. Men de andra syriska studenterna fick inte stanna kvar särskilt länge de heller. Alla syriska studenter avvisades snart på grund av den politiska upplösningen mellan Syrien och Egypten.
Adham fick nu ganska stark medicinering. Han bodde med sin syster Falak som tog hand om honom. Hon var allmänläkare och han trivdes hos henne.
Men en dag försvann Adham. Han kom inte hem. Falak hade skjutsat honom till parken där han brukade sitta på en bänk. När hon kom hem var han inte hemma. Efter ungefär en vecka hittade de honom på huvudkontoret för politisk underrättelsetjänst. Han hade setts riva ner en bild på presidenten som suttit på en trädstam bredvid bänken där han brukade sitta.
Familjen gjorde stora ansträngningar för att övertyga säkerhetspolisen att Adham hade schizofreni och att han inte var ansvarig för sina beteenden. De lyckades befria honom efter några veckor av omänskliga förhör.
Jag träffade Adham år 1993. Jag besökte honom i hans hem och fick titta på hans fantastiska målningar som han målat när han var student. Adham var kunnig i konsthistoria också, men hans berättelser var osammanhängande. Han pratade till exempel ofta om Henri Matisse. Allt han sade om honom var sant, utom att Matisse var kollega till honom vid Kairos universitet.
Jag har Adhams målning med de tre hustaken och det rosalila berget hängande i den samlingsutställning som vi har på Galleri Kameleont i Norrköping just nu. Det är bara de tre hustaken som finns kvar i dag av byn Zabadani, som förstörts helt och hållet efter bombningar av alla slag, denna lugna lilla by som jag föddes i.
