Nu är det terminsstart och femton nya elever börjar på skolan. När de kommer till oss är de ofta djupt förvirrade. Det beror på flera olika saker. De är osäkra på om detta viktiga och krävande val är det riktiga. Studielånsregler och annat gör det ju näst intill omöjligt att få pröva sig fram till rätt framtid. Dagens ungdomar måste bestämma sin framtid på ett mycket tidigt stadium. Helst redan i grundskolan. Allt annat motarbetas av systemet. Men en del vet inte riktigt säkert. Konst eller musik? Kanske psykologi? Eller vad?

De nya eleverna är också osäkra på vad de har kommit till för ställe. Vad är en konstskola egentligen? Om jag frågar varför de har kommit dit så svarar de för det mesta att de vill lära sig tekniker och metoder. Om de frågar mig så brukar jag säga att de är där av en helt annan anledning: att lära sig vad konst är. 

Att kunna måla är bra men det räcker inte. Man blir inte en bra författare bara för att man är bäst på att stava – man måste också ha något att berätta. Det är samma sak om man vill bli konstnär.

Även själva konsten kan de vara rätt osäkra på. Nästan alla har börjat med att måla och teckna. Så ser deras arbetsprover ut när de ansöker till oss. Ungdomar kan vara minst lika konservativa som äldre. Först efter ett tag upptäcker de att fältet är mycket vidare än vad de trodde från början. Det är också mycket förvirrande.

Vi gör vårt bästa för att fortsätta förvirringen. Vi tror att det är bra. En alltför fastlagd syn på vad konst är och hur den ska göras är helt enkelt inte utvecklande. Våra lärare säger emot varandra. De är inte överens om vad bra konst är – de är inte ens överens om vad konst är. Vi försöker göra en poäng av det. Tänk om all konst vore likadan. 

En annan källa till förvirring är att det som de nya eleverna tidigare fått beröm för – allt det prydliga, duktiga och gulliga – inte alls ger något beröm nu på skolan. Tvärtom.

Samtidigt så har de nya eleverna nästan alltid blivit avrådda från att gå på konstskola. Deras föräldrar, lärare, studievägledare och kamrater har alla sagt åt dem att strunta i dessa dumheter. När de kommer till oss säger vi tvärtom. De har gjort ett bra val. Det kan finnas både framtid och försörjning inom konsten. Även det är förvirrande.

Men mitt i sin förvirring har de samlat ihop sig och trots allt tagit steget för att ansöka om att få gå två år hos oss. De har gjort motstånd mot det tryck som deras nära och kära och samhällets auktoriteter har utövat. Alldeles ensamma har de stått emot. Det är modigt, det är tufft. Respekt! 

Konst är ett slags motstånd. Att gå på konstskola är en motståndshandling mot de starka likriktande krafterna i samhället där mediebruset är bedövande och det sätts ett pris på allting och mot dem som vill göra allt enkelt och ytligt. Mot likformigheten.

Det är därför det är bra med lite förvirring.