Jesper Nilsson: Kommer AI döda arkeologin?

Hela mitt liv har jag fascinerats av arkeologi, om det så varit Indiana Jones, utflykterna till utgrävningarna på Björkö i Mälaren eller Josephine Crawley Quinns senaste bok ”How the World Made the West”.

En tvärvetenskaplig förmåga att i en uppgrävd artefakt utläsa mänskliga relationer, rörelser och livsbetingelser – tusentals år tillbaka. Tolkningar som öppnar upp för konflikter med tidigare historieteorier. Upptäckter som möjligen omkullkastar vår syn på historien och en möjlig framtid.

Arkeologin bygger traditionellt på noggrant manuellt arbete med att upptäcka, dokumentera och analysera artefakter och platser. Dessa metoder är ofta dyra, arbetsintensiva och tidskrävande. Men just nu talas det om en revolution inom ämnet.

Artificiell intelligens, med sin förmåga att snabbt bearbeta enorma mängder data, kan hjälpa oss att hitta tidigare okända men arkeologiskt intressanta platser. Eller nya estetiska, språkliga och kulturella relationer mellan redan befintliga fynd.  

The Babylonian Engine, från israeliska Digital Pasts Lab, är ett exempel. En digital verktygslåda har tagits fram för att hjälpa till med automatisk översättning av en stor mängd lertavlor med kilskrift från Yale Babylonian Collection.

Men samtidigt pågår en helt annan AI-revolution. En som tycks fördunkla just det som arkeologin har som syfte att belysa.

Den generativa AI-teknologin bygger nämligen på att själva skapandeprocessen, förutom några enkla instruktioner, helt sköts i det fördolda av algoritmer. Modellerna är självlärande och ingen vet i slutändan hur de kommer fram till sina resultat. Man stoppar in en mängd kulturell kunskap i en svart låda och trollar fram nya bilder, texter och ljud. Eller ”slop” som Språkrådets nyordslista kallar "lågkvalitativt innehåll genererat av AI".

Att utifrån dessa bilder, texter och ljud försöka svara på frågor om "när, var, varför eller hur" de skapats är därför omöjligt. För de är inte ett resultat av mellanmänskliga relationer.

Om AI skapar nya möjligheter för dagens arkeologer riskerar den samtidigt att skapa omöjligheter för framtidens Indiana Jones eller Josephine Crawley Quinn.