Minns ni förra året när Kyrkbacksskolan i
Kopparberg röstade fram en manlig lucia? Herre
min gud vilket liv det blev. En kille. Som lucia. Så
kan man bara inte göra. Lucia var en tjej! Lucia har alltid varit en tjej! Det mest skrämmande i det hela var hur människor som i åratal sagt sig arbeta för ungdomar i den här kommunen betedde sig. Medelålders kvinnor som i alla år utgett sig för att vara någonting de uppenbarligen inte är slog plötsligt totalt bakut och vandrade åter till medeltiden. Med häpnadsväckande dålig stavning skrevs det oförståeliga inlägg på Facebook. Eller okej, nu överdrev jag, helt oförståeliga var de kanske inte. Jag förstod ”så här kan man bara inte göra” och ”Lucia har alltid varit en tjej!”. Mellan raderna läste jag ”Allt ska ju helst vara som det alltid varit” och ”Att utvecklas eller att tänka utanför sina gamla invanda ramar är alldeles för skrämmande”. 

Jag är glad över att Kyrkbacksskolans lärare valde att backa upp eleverna, att en kille fick vara lucia. Och jag antar att ni som var så fruktansvärt rädda för vad detta påhitt egentligen skulle innebära också är glada, för ni kom varken till skada eller dog trots att den vackra ljuskronan bars av ett kön som aldrig hade burit den förut. 

För flera år sedan gick en reklam på tv. Jag kommer inte ihåg vad det var reklam för, men i den var det en farbror som hade klättrat upp i en lyktstolpe och satt där uppe och klamrade sig fast medan hans fru stod nedanför och ropade att han skulle komma ner. Farbrorn svarade, med tonfallet av ett mycket trotsigt barn: ”Nej! Jag vill att maten ska smaka som den gjorde förut!

Den här reklamen är skapad för att vara rolig. Farbrorn ska bete sig så barnsligt han bara kan för att det ska bli roligt. Och det är precis såhär det är med luciatågen, med Kalle Anka och med allt annat man av hänsyn till andra valt att ändra på under de senaste åren. Maten ska smaka som den gjorde förut, annars lägger vi oss på golvet och sparkar med benen. Pepparkaksgubbarna ska vara med i luciatåget, allt ska bli som vanligt igen och ingen ska ta illa upp av det, för det har jag bestämt. 

För visst är det väl jag som bestämmer hur ont det gör på dig när jag sparkar?