BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Nu är jag på semester i Linköping. Jag behöver återhämta mig lite efter att ha jobbat med människor som världen har övergivit. Fängslade, våldtagna, strandade, papperslösa och framtidsberövade människor. Det tar på krafterna att försöka vara en medmänniska i en värld som har skapat så många gigantiska maskiner, tränat så många soldater och gjort om så mycket av berg, öken, hav och skogar till murar. Jag var nog nästintill utbränd. Mina vänner här i Linköping ber mig att delta i seminarier och aktiviteter som handlar om att försvara migranters rättigheter. Jag orkar inte. Jag behöver vila.
För första gången har jag köpt ett länskort från Östgötatrafiken. Det kostade mig 1 050 kronor – en tredjedel av min månadsbudget. Jag har bott till och från i Östergötland sedan 2007, men aldrig tidigare unnat mig ett länskort.
Jag vill lära mig mer om platsen där min systerdotter Liyana kommer att växa upp. När hon är stor nog ska jag kunna ta med henne till Birgittaklostret i Vadstena, Norrköpings skärgård, Vättern, sjön Sommen och många andra platser. I går tog jag tåget till Mjölby. Numera har jag ett favoritkafé i Mjölby som ligger vid Svartån. Jag gick några kilometer runt ån. Sen tog jag bussen till Hästholmen vid Vättern och vandrade genom varierande skog med Vättern på min högra sida och beskådade istidens räfflor på de runda stenarna.
I morgon kommer jag att ta med min kusin Rêşar, som är nyanländ här i Sverige, till Vadstena. Han är en av de ungdomar som har fått sommarlovskort, som innebär att han får åka gratis med kollektivtrafiken. Vi ska besöka en vän och bada i Vättern. Vi kanske ska gå en sväng till Omberg för att stå på de mäktiga klipporna med skogen bakom oss och låta våra blickar fara ända fram till Västergötland.
Jag har några andra vänner som jag har velat ta med på mina vandringar. De är rädda för polisen. De har inte rörelsefrihet. De vågar inte ens åka tåg. Polisen brukar inte ta papperslösa på tåget och bussen men ibland står de på stationen eller busshållplatsen och ber folk att visa sin legitimation. Att inte kunna uppvisa en id-handling skulle kunna betyda deportation för dem. Det är så mycket som kan hända dig när du inte kan uppvisa identitetshandlingar i det här landet.
Mitt länskort har fått mig att bli mer sammanflätad med Östergötland. Jag hade varit i Ödeshög två gånger innan jag skaffade mig länskort, nu har jag varit där två gånger bara under de tio senaste dagarna.
Jag åkte till Arkösund i Norrköpings skärgård för en vecka sen. Jag såg inga andra icke-vita förutom busschauffören. Jag blir så lugn och inspirerad av vackra platser. Men det gör mig så arg när det endast är rika vita människor som är där. Det gör mig arg att alla inte har tillgång till fri kollektivtrafik. Så många är fasta i sitt fängelse av fattigdom, papperslöshet, ålderdom och annat. Ju rikare och vitare, desto friare är du att förflytta dig vart du vill.
Häromdagen satt jag på Skäggetorpsbussen när ett par vakter steg på bussen och straffade några som inte hade med sig biljett. Var och en av dem fick böta 1 500 kronor. Varför ska fattiga människor betala för att ta sig till stan? När en är fattig måste hela samhället försöka hjälpa en för att ta sig ur sin fattigdom. I ett av världens rikaste länder bötfälls och skambeläggs människor för att de vill ta sig till stan.
Kollektivtrafiken måste vara fri för alla. Den ska inte bara handla om att ta människor till sina jobb. Den ska sammankoppla människor med varandra och hjälpa dem att ta sig ut ur sina bubblor genom att ge dem friheten att röra sig fritt.
Tillgång till fri kollektivtrafik är ett stort steg för att minska avstånden mellan landsbygden och staden, mellan människorna och naturen, konsten och meningsfulla aktiviteter.
