Jag försöker mota bort mörkret med att lyssna på David Shutricks gamla hit Container, en fantastisk kur mot deppighet relaterad till överkonsumtionssamhället. Det bästa i mitt liv har varit gratis, sjunger David. Och så är det ju, men det hjälper inte riktigt mot äcklet som smyger sig på mig. Det är så mycket som var värt att värdesätta som kantrade under slutet av 2015.

Hittills har det handlat väldigt mycket om stolthet i mina krönikor, men i dag skäms jag. Jag skäms till att börja med över att vara en del av ett rikt land vars regering vill inskränka asylrätten för alla flyktingar. 

Än värre är att det är ett land vars regering slår sig för bröstet, säger sig föra en feministisk politik och arbeta för hbtq-rättigheter – och lägger ett förslag som i princip omöjliggör familjeåterföreningar för annat än kärnfamiljer och gifta par. Hur många hbtq-personer flyr från länder där de har haft möjlighet att gifta sig eller bilda familj? Troligtvis få. Varför flyr hbtq-personer från sina hemländer? Kanske på grund av krig, men ofta också på grund av att de helt enkelt inte kan leva där, än mindre gifta sig och skaffa kärnfamilj. Schysst limbo ni placerar människor i, Löfven och kompani. 

Det är dessutom redan sedan innan svårt att få asyl i Sverige på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. Både individuella asylsökande och rapporter från RFSL vittnar om rättsosäkra och oprofessionellt hanterade processer. Om man får asyl eller inte beskrivs som ett lotteri, där olika personer med samma erfarenheter från samma land kan få helt olika beslut. Det har också hänt att människor nekats asyl med motivationen att de skulle kunna ”leva” i sina hemländer om de dolde sin sexualitet eller sin könsidentitet.

Vi behöver andrum sade han, Stefan Löfven. Andrum för vad då, kan man fråga sig. Att för ännu ett år se till att julen ger vårt BNP en skjuts, kanske. I stället för att ägna den åt omtanke om våra medmänniskor och eftertanke över vart vi styr den här skutan. I stället för att ägna lite av sagda (ökande) BNP åt något annat än oss själva.

För det är det jag vill tro att det kommande året kommer att handla om: att ägna sig lite åt andra än sig själv. Att i både det stora och det lilla anstränga sig lite för någon annan, och att lyckas värdesätta det och dem man har omkring sig. Det låter klyschigt, men det kan jag ta på mig.

Och för den som liksom jag fortfarande kämpar med samtiden kan jag exklusivt dela med mig av min högst klyschiga strategi:

Sätt in en hundring på RFSL Newcomers konto till förmån för asylsökande hbtq-personer. Lyssna på Shutricks Container på repeat tills du blir yr. Fundera på allt omkring dig som du har fått, och allt du betalar för. Fundera på vad du värdesätter. Ägna dig åt att värdesätta det lite extra en stund. Gott nytt år.