Det var inte direkt få som gjorde sig lustiga över de ovaccinerade flummarna i Värmländska Molkom i mitten av augusti. I nyheterna kunde man läsa att tantrafestivalen på Ängsbacka kursgård konstaterat 109 smittofall – av de totalt 500 deltagarna. Ett utbrott som fick Norge att stänga gränsen mot Värmland, och kommunalrådet i grannkommunen Årjäng att skriva ett uppmärksammat facebookinlägg om att besökarna hade ”knullat runt”.

I sociala medier smattrade kommentarerna: ”Men hur många fick klamydia då?”. Hihi.

Jag är inte säker på att vi bara borde skratta åt Ängsbacka och deras oansvariga arrangörer. Istället borde vi förundras över festivalens statistik: 109 av 500 smittade på bara en vecka. Det är verkligen imponerande. Särskilt om man jämför med hur långsamt andra saker sprids.

Tänk bara om klimatkamp kunde smittas med samma transcendentala lätthet som covid på tantrafestivalen. Jag hade gärna ägnat mig åt både kristallhealing och tantriska tekniker om jag bara kunde skapa ett sånt fenomenalt superspridarevent.

Som inspiration ser jag youtubeklippet från tantrafestivalen i Molkom ur dokumentären ”Three miles north of Molkom” (2008). Här pågår en workshop i ”osynlig barriär”, där en deltagare är mitt i den flåsiga mödan att lära sig skapa ett energifält runt sig själv. Hon instrueras att andas våldsamt, höja händerna mot himlen och djupt koncentrerat ta fram all energi hon har i kroppen. Sedan påstås den medelålders kvinnan kunna bli tacklad av kursens ledare - utan att få en skråma.

Tyvärr går det hela åt helvete. Ledaren tar ordentlig sats. Alla håller andan. Men i krocken skyddas kvinnan inte av det osynliga kraftfältet. Istället kastas hon hårt till marken med skallsmärtor, medan den manliga kursledaren ligger på marken och ilsket gormar: