Klimathotet visade och visar ännu på stora livslögner hos våra styrande och att forskning och fakta var och är något ingen av dem vill lyssna på när de slåss om makten och vill bli omvalda. Samtidigt fortsätter uppvärmningen av våra hav, djur utrotas, natur skövlas och våra politiker skyfflar in miljarder efter miljarder som stöd till den fossilbränsletörstiga flygindustrin och fordonsindustrin.

Flyktingkrisen visade på att vi klarade av att ta hand om och ta emot folk i nöd och på flykt, det var egentligen ingen jättekris och de som var i och hade verklig kris var ju flyktingarna och inte de politiker och tyckare som skrek och ojade mest. De som skrek och ojade hade kanske sina egna kriser, livskriser eller identitetskriser och det är inget att skoja om, men kanske bättre att söka professionell hjälp för det, än att ropa på hjälp när du ser en flykting som behöver hjälp.

Black lives matter-rörelsen visade på att den rasism som våra svarta systrar och bröder utsätts för och upplever alltför ofta inte bara är amerikansk politik utan också kan vara svensk vardag. BLM-rörelsen visade också på att så fort folk vill ha rättvisa och jämlika villkor så dyker det alltid upp en del rädda och en del oftast rasistiska tjommar som medvetet vill förvanska och förvrida budskapet om att folk oavsett hudfärg/etnicitet/läggning/religion vill bli rättvist behandlade inför polismakten och i hela samhället utan att vara rädda för att behöva dö i mötet med poliser eller myndigheter.

Skolpolitiken som bedrivs just nu visar också på en kris, en kris som drabbar våra barn nu men vårt samhälle på sikt. En skolpolitik som visar på att vi är det mest extrema landet i världen när det gäller att berika religiösa fundamentalister och rövarkapitalister med hjälp av våra skattepengar.

Sen har vi alla avregleringar av Apoteket, bilbesiktningen, tågtrafiken, elförsörjningen med mera. Har det blivit bättre? Vetefan men att det har blivit både mycket dyrare och mycket krångligare för oss medborgare är helt säkert.

Ska man skratta eller gråta?

Vi vet och ser alla felen vi i samhället begått och med berått mod ännu begår, men vi låter det fortgå och håller oss i stället sysselsatta med diverse nättroll och att hamna i polemik med lobbyister och korrupta politiker på sociala medier.

Jag är exakt likadan, inte ett dugg bättre, och vet inte om jag ska skratta eller gråta åt det. Hur många gånger och hur många timmar har inte jag slösat och ödslat på folk som bara vill förstöra och inte höra, folk som bara vill få skrika ut sin xenofobi, kvinnohat och klimatskepticism. Hur många gånger har jag inte fått bita mig i tungan, eller bara bita ihop och hålögt titta in i skärmen och sakta men säkert tappa respekten och hoppet för mänskligheten.

Det är slut med det nu.

Det enda jag vet är att förändringen måste komma, miljön, mänskliga fri- och rättigheter och mer rättvisa för många fler måste fortsätta vara de viktigaste frågorna vi kämpar för som ett demokratiskt och rättssäkert samhälle.

Ett Sverige för oss alla och inte bara för några få.