Wow tweetade Gavin Schmidt från Nasa i lördags. Klimatforskaren som inte gärna uttalar sig om enstaka månader eller ”vädret” kunde inte låta bli att kommentera februari 2016 som ”speciell”. Månaden blev 1,6 grader varmare än normalt och det är det högsta månadsöverskottet någonsin uppmätt. Allt jämfört med förindustriell tid. Så de stolta deklarationerna från klimattoppmötet i Paris i december, om att hålla temperaturhöjningen under 2 grader eller helst 1,5 grader verkar ha mosats redan efter ett par månader.
För även om fossila bränslen skulle förbjudas
i morgon och jordens befolkning vaknar upp som cyklande veganer kommer temperaturen ändå stiga i flera decennier för att sedan börja plana ut och långt senare i bästa fall sjunka lite långsamt. Sådan är trögheten i systemet. Först ändras jordens strålningsbalans via kemin i atmosfären för att så småningom slå igenom som temperaturhöjningar. Det vi nu känner av är våra föräldrars utsläpp och våra barn får i sin tur dras med verkningarna av våra charterresor och lövbiffar.
Att 1,5 graders temperaturhöjning skulle vara kulmen får betraktas som fria fantasier medan tvågradersmålet kräver inte mindre än en global revolution. Kevin Anderson och universitetet i Manchester räknar med att de rika länderna behöver utsläppsminskningar på cirka 10 procent per år för att vi ska ha en fifty-fifty chans att nå målet. Alltså en minskad ekonomisk aktivitet i klass med Sovjetunionens kollaps, fast kontrollerad.
På toppmötet i Paris skrev man på ett papper med fromma förhoppningar utan utsläppskrav på någon. Lite som att försöka sätta folk på månen med segelflygplan. Alla är glada inklusive miljörörelsen och få synar korten.
Men värst är kanske inte den plötsliga spiken i temperaturen, utan att krigsrubrikerna vid denna rekordslakt uteblir, att politikernas tystnad är total och att vi invaggas i falsk säkerhet. Beslutsfattarna har helt enkelt ingen koll. Eller så har de koll, men vågar inte sätta ned foten. För det handlar om överlevnad. Men de i god demokratisk ordning folkvalda verkar vara mer rädda för minskad ekonomisk tillväxt än för döden.
Så, vad nu? Jo, på lördag åter dags för Earth hour. Miljömuppsmello. Halv nio släcker vi ljuset en timme, äter ekologiska popcorn, nojsar i soffan och kommer ihåg att vi har bara en planet. Och när vi tänder våra mysiga värmeljus och stearinljus, slår oss insikten att värmeljus är fulla av paraffin som är av fossilt ursprung och att de är svåra att sortera på ett korrekt sätt eftersom själva veken sitter i en stålhållare medan själva koppen är i aluminium som även kräver mycket energi vid tillverkningen och om man tänder ett vanligt stearinljus i stället är det kanske gjort av palmolja som innebär skövlad regnskog och utrotade orangutanger på Borneo där endast Mattias Klum hänger kvar i en trädklyka så vi kanske inte skulle ha släckt de elektriska lamporna från början, men det beror ju i sin tur på hur den nordiska elmixen ser ut och om vi får in fossilbaserad el från Finland för tillfället ...
Men skit i det. Earth hour är den största globala manifestationen för klimatet. Det är det som räknas, så häng på. För det vi behöver är en opinion som säger: Det här är inte okej. Vi vill inte att historien ska sluta med ett gäng idioter som konsumerade och semestrade sig till döds.
Och gläds åt att några sitter i skymundan och gör sitt jobb så gott det går. Miljömålsberedningen kom nyss fram till att Sverige ska vara klimatneutralt 2045 och att det ska regleras i lag. Visserligen blir det 20 år för sent. Men ändå. Det rör sig. Så fira Moder Jord ordentligt på lördag. Och inse att:
Vi måste ta hand om morsan.
Plåstra om henne.
Men först.
Sluta slå henne så hårt på käften.
Hela tiden.
