BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Ni är kaxiga och vettlösa som bara folk i tidig 20-års ålder kan vara och jag hatar er för det.

Felet med den här generationen är att jag aldrig kommer att få tillhöra den. Jag kommer för alltid vara fast i vetskapen om att jag har använt mynttelefoner och bestämt möte med människor vid fasta klockslag och förutbestämd plats. Jag kommer aldrig kunna glömma känslan av att ladda Skate or die på en C64:a eller titta på Eddie Murphys RAW på en nästan sönderspelad VHS. Därför uppstår en viss bitterhet gentemot mot er, som har det så mycket bättre än vad jag hade. Och debatten som förs påminner mig om sketchen ”Four Yorkshiremen” med Monty Python, men vad vet generation Z om Monty Python? De kollar på Youtubekändisar som jag inte har en aning om vad de heter och när jag försöker titta på det så blir jag bara förbannad för att det är så dumt. För jag förstår inte. Det är kanske när jag insåg hur mycket jag inte förstår eller kommer att förstå som jag blev den här gnällgubben. Det är kanske så gnällgubbar skapas. Oförståndet som generation Y lider av, är att de inte inser sina begränsningar. De förstår inte hur livet i sig kan vara begränsande, för de är så uppfyllda av att leva här och nu och försöka slå sig in i vår värld, för det är ingenting vi släpper på lättvindigt. Vi hackar på dem, vi förlöjligar dem och vi klagar på att de inte ser världen ur våra ögon. Men de försöker ändå. Det är kanske det finaste som finns. Det är kanske det som gör att ungdomen alltid kommer att vara vacker. Det är det som alltid kommer att sticka oss i ögonen och förr eller senare, hur mycket man än försöker låta bli så sitter man där och beklagar sig. ”De behövde aldrig gå ut i skogen och leta porr” eller ”De fattar inte känslan av att dra telefonen så långt det bara går in i ett annat rum för att få prata ostört” eller ”De kommer aldrig känna tillfredställelsen i att rulla saker på stockar nu när de håller på med sådana hjul” eller ”På min tid hade vi en vass sten och det räckte gott och väl men nu ska de ha metaller till allt”.

Det som skänker mig lite tröst är att när de om några år sitter med en sladd inkopplad i bakhuvudet kommer projicera krönikor om hur värdelös just den här generationen är, hur lätt de har det och hur ungdom alltid kommer vara bortkastat på de unga. För är det något vi alltid lär oss av föregående generationer så är det att underskatta de framtida generationerna.