Kim Kardashian har ännu inte tagit sin juristexamen och blev aldrig Amerikas first lady. Ändå är tv-stjärnan Kims inflytande över världen större än Angela Merkels. Och hon har fem gånger fler Twitter-följare än Kamala Harris. Hon har på egen hand förändrat hur världen ser ut genom att ha skapat ett nytt, kurvigt skönhetsideal. Hon – inte pandemin, inte Proud Boys – gjorde mjukisbyxorna brännheta. Kardashians status har också tagit henne till Vita Huset och möte med Trump om fängelsereformer hon brinner för. Dessutom jobbar hon framgångsrikt med att få fångar med orättvisa straff, företrädelsevis kvinnliga, benådade.
När Kim Kardashian blir ensamstående mamma till fyra barn under sju år kommer det att skapa ringar på vattnet.
2019 skilde sig 25 408 personer i Sverige, en siffra som stigit under hela 2000-talet. Friheten att göra slut är naturligtvis extremt viktig, ingen ska leva i en dysfunktionell eller våldsam relation. Det finns många anledningar att ifrågasätta såväl äktenskapet som kärnfamiljsnormen och om singelmammans status lyfts från grå mus till ikon, är det bara rättvist.
Men livet som mångmiljonären Kim kommer att leva som frånskild har ingenting att göra med det omöjliga slit en deltidsarbetande fyrbarnsmamma i Bredäng varje dag tar sig igenom. Eller ens en heltidsarbetande enbarnsmamma i en småstad. Att leva som ensamstående är ett privilegium som riskerar att omfatta allt färre, att skilja sig är en möjlighet till liv för dem som har råd och ett skyddsnät.
I Sverige bubblar varannan vecka-livet bland välbeställda influencers. Margaux Dietz och Ebba Bush trotsar pandemin och lever singellajf på Stureplan när barnen bor hos sina pappor. I Aktuellt berättade Ebba i förbifarten hur hon just lagt sina barn att sova innan hon svirade om från mamma till partiledare och tände den cirkelformade led-lampan runt mobilkameran. Isabella Löwengrip maxade sina nyvunna barnfria veckor och pendlade till New York.
Jag själv pratar sällan om hur det verkligen är att bara ta del av halva tiden av mina barns liv, eller om ensamheten och svårigheterna att göra det på egen hand. Få är intresserade av att höra annat än att separationen är lösningen på det eviga livspusslet – att både ha kakan kvar och äta den. Och i Kim K:s välregisserade flöden kommer det knappast vara diskbänksrealismen som dominerar berättelsen om livet som singelmorsa.
Det har kommit mycket gott ur de där flödena, i hur de digitala plattformarna har gjort vanliga människor till kändisar och kändisar till vanliga människor. Det har demokratiserat delar av världen, sprängt lyckta dörrar, krossat glastak och förenat likasinnade klotet över. Slagord och revolutioner som tidigare existerade isolerade från varandra, kunde med den virala kraften bilda världsomspännande protester som Metoo och BLM. Men också forma mobben som stormade Kapitolium.
De sociala mediernas upplevda autencitet skapar problem med verklighetsuppfattningen. När väggen mellan fiktion och verklighet suddats ut till en geggig ”reality” upplevs aspirationer, som tidigare bara var drömmar, som nåbara. Det kan vara kul, men Kim Kardashian är egentligen en Disney-prinsessa, som luras att betraktas som en av oss – för att kapitalisera på våra drömmar och skapade komplex.
Bara genom att återupprätta och uppvärdera fiktionen kan vi stå emot den subtila manipuleringen från realityn. Först när influencerns sociala flöden slutar ses som ett kikhål in en äkta vardag och istället klassas som en kulturyttring, ett ständigt föränderligt verk, äger vi kontrollen över våra egna liv. Över våra val.
För övrigt stillar jag väntan på den uppskjutna säsong två av HBO-serien ”Euphoria” med två specialavsnitt. Del ett, ”Rue: Trouble don’t last always”, är en briljant dialog om missbruk och livet, som utspelar sig på en diner på julafton. Den är redan släppt. Del två, om karaktären Jules, släpps 24 januari.
PRENUMERERA PÅ ETC NYHETSMAGASIN
Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
