Bilden fick snabbt spridning på sociala medier som ett bevis på hur reklamköpta kändisar har blivit så förblindade i sin konsumtionshets att det känns som en ”duktig happening” att ha på sig något som inte just syddes av en underbetald barnarbetare på andra sidan jorden. Dumma rikemansdotter.
Samma vecka misslyckades modellen Kendall Jenner från realityserien ”Kardashians” med den mycket enkla uppgiften att skära en gurka.
På besök i sin mammas nya kök filmades hon i av tv-teamet när hon på ett helt osannolikt krångligt vis försökte hålla i grönsaken med pincettgrepp samtidig som hon förde den vassa kniven farligt nära fingertopparna.
”Kocken, kan du komma och skära det här åt henne!” ropade mamma Kris Kardashian, medan dottern frustrerat fortsatte försöka lista ut i vilken vinkel gurkan skulle hållas för att inte en blodig bit hand skulle råka bli del av mellanmålet.
Gurkhaveriet blev genast viralt. En Twitteranvändare sammanfattade det hela: ”Säg att du är rik utan att säga att du är rik”.
”Tragiskt”, ”privilegierat” löd andra domar i sociala medier.
Reaktionerna var förståeliga. Det är frustrerande med verklighetsfrånvända celebriteter. Men det största problemet med vår tids förmögna är varken influencers eller Kardashians.
Problemet är vad vi missar när vi låter enskilda kändispuckon representera de superrika.
I sin nya bok ”Girig-Sverige” skriver den prisbelönte ekonomijournalisten Anderas Cervenka om hur Sverige, länge känt som ett välfärdsland, på mycket kort tid förvandlats till ett skatteparadis för miljardärer.
1996 fanns det 28 miljardärer i Sverige. Idag är de 542, räknar Andreas Cervenka. Han kallar det för ”miljardärsexplosionen”. Orsaken, menar han, är att Sverige i 20 år sprutat skatterabatter över svenska kapitalägare.
2005 slopade S-regeringen både arv- och gåvoskatt.
2007 avskaffade förmögenhetsskatten av regeringen Reinfeldt.
Vi har infört ISK-konton som i princip gör aktieutdelningar skattefria.
Dessutom är det ingen skatt på utdelningar och försäljningar om du äger mer än tio procent av ett bolag.
Vi har också en regressiv fastighetsavgift som gör att du betalar mindre ju värdefullare hus du bor i.
En ny mentalitet har växt fram. Vi ifrågasätter inte ens förmögenhetsklyftor längre, konstaterade Andreas Cervenka i Dagens ETC:s intervju och fortsatte: ”Hela samhället har kidnappats.”
Det intressanta är att han inte ens är en vänsterperson. Andreas Cervenka kallar sig marknadsliberal och har bevakat ekonomi i ett kvarts sekel, för både SvD och Dagens Industri. Men nu är han arg och orolig över hur både vanliga löntagare och den fattigaste delen av befolkningen missgynnats i Sveriges miljardärstillvända ekonomi.
Det finns nämligen en gräns för hur ojämlikt ett samhälle kan vara och ändå fortsätta att fungera, slår han fast i ”Girig-Sverige”. Ekonomisk orättvisa skapar politisk instabilitet, social oro och ökad brottslighet.
Så varför ropar vi inte högre om riskerna med Sveriges skenande ojämlikhet, när det skriks så högt om konsekvenserna av den? Det är faktiskt bisarrt att gängkriminalitet så självklart står på agendan inför valet, men inte de växande klassklyftorna.
Så tillbaka till gurkan. De hundratals nya svenska miljardärerna ställer inte upp i realityserier där de kan fläka ut sina rikedomar och råka göra bort sig. De tjänar mer på att hålla låg medieprofil så att vi ska fortsätta glömma bort dem, och det förbluffande faktum att de bara betalar en bråkdel i skatt av vad en vanlig löntagare gör, procentuellt.
Men de turbojästa miljardärerna finns. Nuförtiden i hundratal. Och riskerna med att låta dem växa sig ännu fler och större är farliga. Till och med farligare än att vara Kendall Jenners fingertoppar när hon skär grönsaker i sin mammas topprenoverade kök.
Hur kan det här anses rättvist?
