Så var det dags för din sista krönika! Så meddelar mig redaktören inför denna tidnings utgivning. Hårt besked förstås. Trist att ETC Bergslagen läggs ned, vi som bor här behöver det lokala anslaget. Men, men, fact is fact, så nu kommer denna krönika att handla om det jag länge velat skriva om.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Så vad sägs om att jag skriver om kärlek? Ett ord som vi ofta slänger ur oss, ibland till intet förpliktigande. Ett ord som vi uttrycker som något vi önskar av oss själva och om livet, men som är tillräckligt diffust så att det blir till föga förpliktigande när vardagens utmaningar tränger sig på. Från en filosofisk utgångspunkt så finns det mycket att säga om kärlek, ”de gamla grekerna” skiljer mellan Eros, den begärande kärleken, och Agape, den kärlek som vill väl.
I dessa #metoo-tider blir det tydligt vad skillnaden innebär. Att ta för sig innebär inte med självklarhet att det är bra för föremålet som utsätts för denna ”längtan”. Som präst i den kristna kyrkan har för mig begreppet kärlek särskilda dimensioner. Vilket blev förstärkt vid den katolska kardinalen Anders Arborlius besök i vår kyrka för några veckor sedan. Han talade om tjänandets gåva, att se sitt liv i perspektivet av att finnas till för att andra ska kunna ha det bra. Tankeväckande att en begåvad människa kan se sitt liv som meningsfyllt utan att se sin egen eller sina närmastes lycka och välgång som det djupaste syftet. Och där syftet är just allomfattande kärlek, och där kärleken får ett egenvärde.
Ordet kärlek kan ges många innebörder, alltifrån det mycket kroppsliga till det rent andliga, men jag tror att alla har vi en självklar känsla av vad äkta kärlek är. Jag vill ge denna känsla hos mig översättningen ”vilja väl”. Vilket inte innebär att den som vill kärlek blir självutplånande, att leva i kärlek innebär också att vilja också sin egen existens väl.
Advents- och juletiden som vi nu är inne i kan innebära sina utmaningar för kärleken. För julens anslag är ju omsorg, generositet och glädje i kärlekens tecken, men alla vet vi ju att denna tid har många utmaningar, kanske i form av krävande släktingar, otacksamma barn, tidsbrist, penningbrist med mera.
Så vill jag ge läsarna av min sista krönika i denna tidning en uppmaning att tänka efter – vad ger en ömsesidig glädje? I julens traditioner ingår ju julklappar som en väsentlig del numer. När traditionen att ge varandra julklappar dök upp för några hundra år sedan var julklappens tanke en annan än den ofta är i dag. Då var julklapparna ganska enkla saker, ofta med ett skämtsamt anslag (ibland gav man varandra vedträn), men med syftet att visa varandra att man tänkte på varandra och man i julens tid vill ge en stund av glädje. Och så kan vi tänka i dag också! Med många fördelar för miljö, ekonomi och relationer!
Så vill jag önska alla läsare en kärleksfull advents- och juletid. Och tills, och om, vi möts i annat sammanhang än i denna krönikespalt så vill jag önska er myckens sann kärlek att få ge och ta emot. Kram!
