Men så fort plattformen köptes upp av Elon Musk så tippade vågskålen över för många. Letandet efter nödutgången inleddes under hashtaggen #TwitterMigration. Där stod folk och pekade mot något som heter Mastodon.

Mastodon ser väldigt mycket ut som Twitter. Samma ikoner för att göra samma saker, som att ”tuta” (twittra) eller ”knuffa” (retweeta). Samma slags flöde, fast med lite mer utrymme per inlägg. Att detaljerna är så lika kan lätt skapa ett intryck av att vi har hittat en direkt ersättare som skulle kunna ta över den roll som Twitter nu har.

Men det är bara på ytan som Mastodon är en klon av Twitter. Istället för en centraliserad plattform är Mastodon en sorts federation. Man ansluter sig till en ”instans” och dessa kan vara öppna och slutna, allmänna eller ämnesinriktade, med eller utan regler för uppförande. Så i stället för att allt som på Twitter lyder under en storpåve (Elon Musk) så rymmer Mastodon en uppsjö av småpåvar. Samtidigt är alla instanserna sammankopplade, så att alla på Mastodon kan följa alla andra, eller välja att blockera en hel instans. Som gjort för att värna den egna filterbubblan.

Mastodon är ett spännande projekt för (relativ) decentralisering. Det kan förtjäna ett uppsving. Men någon direkt ersättare till Twitter kommer Mastodon knappast att bli. Tänk på hur Myspace en gång tömdes. Det var inte för att folk hittade en klon som kunde göra allt vad Myspace redan gjorde. Nej, folk drogs till en mängd olika slags plattformar och skapade sig nya vanor för den digitala vardagen.