Men så träffar jag ekomjölkbonden Anna Samuelsson, när jag i veckans reportage besöker hennes gård i Småland. Hon berättar för mig att villkoren för hennes lantbruksfamilj är oerhört avhängig av konsumenternas val i butik. Lönsamhetsmålet för gården är tre veckors sommarsemester per år – hittills har de aldrig kunnat ta mer än en vecka. De har ställt om från konventionell odling (som använder kemiska bekämpningsmedel) till ekologiskt. Då fick de en krona och femtio öre mer per liter såld mjölk. Men efterfrågan på ekologiska produkter har minskat i takt med att priserna stiger. Idag får hon bara femtio öre mer per liter såld mjölk – samtidigt som hon har högre kostnader för inköp av ekologiskt odlat kraftfoder.

Hon överväger att släppa det ekologiska.

Och hon är inte ensam.

Utvecklingen i Sverige går på tvärs med det uppsatta målet om att öka arealen ekologiskt odlad jordbruksmark – i själva verket minskar den.

I min enfald trodde jag att det här handlade om politik. Inte om att det i det kapitalistiska samhället hänger på mina (och dina) enskilda val när vi handlar mat. Själv har jag alltid köpt en hel del ekologiskt. Men ärligt talat handlar jag lite hipp som happ. När jag ser eko väljer jag det – men när jag ser en konventionellt odlad produkt (och ingen eko i närheten) tar jag den. Jag letar mig inte blå för att allt i matkassen ska vara eko. Nu inser jag att jag varit dum. Hade inte tänkt på att det faktiskt inte är politiken, utan marknaden, som styr. 

Anna Samuelsson spår att politikens miljömål för livsmedel kommer att sänkas, till följd av marknadens utveckling.

Naturskyddsföreningen delar hennes pessimism.

Visst kan jag skärpa mig och leta mig blå efter eko. Men var är politiken?