Krönika: Kaffe, helglunk och konsten att skriva en krönika

Det är ju ett riktigt schysst format, tänker jag och tar en rejäl klunk kaffe. En fotbollsmatch i svenska cupen börjar på tv:n. Zoomar ut en stund. Återgår till skrivandet. Funderar på Wikipedias definition. Att litterärt beskriva tidsperioden vi lever i är inte det lättaste, det finns dessutom ett kroniskt överskott på den typen av recensenter. Samtidigt är det bra många fler än Kristian Luuk som runt köksborden ställer sig frågan: Vart är vi på väg?

Vi får hela tiden olika svar. Klipp från Donald Trumps bisarra presskonferenser dyker med jämna mellanrum upp i de sociala medie-flödena. Hans bråk med medierna, en konflikt med transparensen och det fria ordet, försvaras ofta av samma personer som härjar om att en politiskt korrekt åsiktskorridor kväver den fria debatten i Sverige. 

Jag och några vänner brukar skämta om det universella icke-svaret ”inga lätta frågor” som respons på alla frågeställningar, en karikatyr av den klichéartade teflonbelagda proffspolitikern.  

Men var kommer den där proffspolitikern ifrån? Den hala talepunktsmaskinen. Har hen bara uppstått, trängt upp genom marken? Eller är hen liksom så mycket annat en produkt av det samhälle som vi tillsammans utgör? Sannolikt. Frågan som följer är om vi då orkar titta upp och utsätta oss för komplexiteten bortom de enkla förklaringarna?

Som tur är erbjuder informationssamhället gyllene förutsättningar. Oceaner av kunskap finns framför våra fötter. De djupa, kritiska och konstruktiva ståndpunkterna finns där att erövra. Men som bekant har myntet alltid två sidor. I samma digitala värld finns också komplett dynga i form av falska nyheter och hatsajter. 

Den romerska filosofen Horatius fras Carpe diem, fånga dagen, kan i vår tid både vara ett levande ideal om att varje dag söka sanningen eller stanna vid att avbildas som en sjaskig svanktatuering.

Jag upplever ofta att vi glömt bort hur allting i slutändan är upp till oss. Tillsammans är det vi, det anständiga och engagerade samhället, som kan skingra tandläkarvädret. Förutsatt att vi orkar förstå vår omgivning och själva vara förändringen. 

Tidningen du håller i handen är ett talande exempel. När alla sade att det var omöjligt att bryta det borgerliga mediemonopolet såg ETC behovet av en progressiv motröst. Med engagemang och mikrolån från läsarna växer nu ETC varje dag och producerar journalistik som går djupare än de saftiga, klickvänliga rubrikerna. 

Jag är övertygad om att vår tidning i Jönköping kan bli en motor i ett samtal där vi tillsammans dissekerar samtiden och skissar på framtiden. Att få bidra med mitt perspektiv är ett privilegium. Om en månad ses vi igen. Nytt kaffe, och förhoppningsvis lite nya idéer.