Häromdagen kom rubriker om arbetare i Kina som försökte hålla igång produktionen för västvärldens julfirande, samtidigt som de försökte undvika att andas in den röda färgen som sprejas på julprodukter. På bilderna var allt glatt julrött, inklusive väggar, kläder och hår.
Det är en stor jäkla konsumtionsorgie varje december. Ingen blir lyckligare, men världen förstörs lite snabbare varje år. Arbetaren i Kina som just nu spenderar fyra luftskydd per dag har kanske fått det lite värre den här perioden, men det är fortfarande bara samma system som också sker de andra elva månaderna på året.
Att det händer är inte den enskilda människans fel, men det bevisar att systemet är fel. Det finns inget sätt för oss att veta vilken fabrik produkterna kommer ifrån, med vilka kemikalier de är gjorda, vilka åldrar och rättigheter personerna som arbetat med produkten har eller vilken miljöpåverkan den haft. I och med det försvinner vår makt, och vår känsla av makt.
För det finns ett stort problem i vår maktlöshet. Vi slutar orka bry oss alls. Vi tycker att det är så självklart att produkten vi köper inte ska komma från en arbetsplats där någon dött på grund av bristande säkerhet eller efter ett försök att ansluta sig till facket. Vi tror inte att vi skulle kunna köpa något som har skapats av en nioåring eller som har förgiftat en hel sjö i processen.
Världens handel har styrts av frihandel, och avtalen har sopat framför enorma företag som vill kunna utvinna så mycket som möjligt till så lågt pris som möjligt. Och i länder som inte har lika välfungerande sociala skydd som vi kan det lätt bli så att lite mänskliga rättigheter och miljöaspekter tonas ner till förmån för mer vinst.
Den 13 augusti annonserades Earth Overshoot Day. Då hade vi använt så mycket av jordens resurser som den klarar av att generera under ett år. Och som årets sista fuck you till planeten kommer nu julen där företagen väntar sig försäljningsrekord i år igen. Pengarna rullar in i butikerna samtidigt som julborden dignar av så mycket kött att grisuppfödarna inte hänger med i den explosionsartade efterfrågan.
Men för att undvika att bidra till allt det här behöver man inte sluta fira jul. Det finns tusentals och åter tusentals bra julklappar att köpa, och en enkel googling kan visa företagen som faktiskt tar ansvar med sina produkter. Min favorit är upplevelsepresenten. Att ge bort något som får en att skratta, tänka nytt eller utmana sig under några timmar måste vara bland det finaste man kan ge någon.
Vi ÄR tillräckligt många som som bryr oss. Tillsammans kan vi kräva svar på produkternas ursprung och skapa en värld där man faktiskt vet vilka underleverantörernas underleverantörer var och hur de hade gjort produkterna. Men till dess borde vi sluta skaffa onödiga saker och försöka köpa miljö- och rättvisemärkt i så stor utsträckning som möjligt. Det är egentligen inte så mycket svårare än så.