John Arthur Ekebert: Julafton i källaren

En julafton härom året levde jag på härbärgen blandat med portar och källare. Dagarna före denna högtidsdag var det en källare som gällde, väl undanskymd ansåg vi: jag och en diger skara på runt fem till sju hemlösa. Så konstaterade vi att nu är det åter juletid. Skulle vi inte själva kunna ha en mysig jul här nere där ingen vet att vi bor, framlade en av de klokare. Sagt och gjort, vi började planera: Gran, julbelysning, skinka och senap och vin. När nu alla var med på detta började vi feja golv och väggar. Någon fick tag i en röd färgburk som egentligen var självlysande orange färg, men vad tusan, spela boll då. Glatt i alla fall. Fixa en gran var det minsta bekymret. Skinkor åkte ner i dolda kassar, belysning och senap lika så. Jag tror någon kom med en hummer också plus saffranspulverpåsar vad han nu skulle med dem till. Här knusslades det inte och dagarna gick, samtidigt som påsar med allt tänkbart samlades i ett av hörnen. En väska CD-skivor, vad skulle vi med CD-skivor till? Ölbackar som någon bryggare tydligen ville bjuda på. Tre julgransbelysningar och tre granar, chokladkartonger, sega gubbar och saltlakrits, läsk och cider. Utrymmet var kanske på tjugo kvadratmeter, tio täcktes av det som skulle varit en gran och lite vin och skinka. Allt var klart utom musiken. Musik? Törs vi, tänkte vi. Ja, för fan. Ner till en begagnad butik och faktiskt köptes en hyfsad stereo som vi skramlade till. 

På morgonen vid sex någon gång började det: ”Skit, jag är hungrig”, sa någon. ”Jag är fan sugen på ett glas” sa en annan. Vi hade lovat varandra att julen inte skulle börjaförrän vid lunch, men det löftet var för länge sedan glömt. Minns inte exakt hur mycket dricka vi hade men det var skapligt med flarror. Vid sjutiden på julaftonsmorgonen började någon plocka med skivorna: ”Du, här är en bra, en Black Sabbath. Va fan har du mer för skivor? Hm? Kalle Jularbo? Kör på! ”Symfoniorkestern och Jussi, det är sådan musik som spelas på julafton när man har ett eget hem” sa en av tjejerna. 

Stämningen var på topp. Jag vet inte hur mycket klockan var eller hur mycket av drickat som fanns kvar när polisen stormade in. Vi satt som ett gäng indianer och rökte när snutarna kom och en eller två av dem drog faktiskt sin pistol. 

Även om de inte hade beordrat oss att sitta still så hade vi gjort det i alla fall, mätta, glada och bra sliriga. Men vi var det på ett sätt som jag aldrig före eller efter sett oss vara, så in i norden sociala och lättsamma att det faktisk även smittade av sig på övermakten som ganska snart också skrattade. 

De slog sig ju inte ner precis, men vi gjorde en överenskommelse. Om vi lovade på vår heder att städa upp efter oss och inte dra på högre volym på stereon så blundade de för detta denna gång, men ”vi återkommer imorgon och om ni då är kvar får ni stora bekymmer” sa polisbefälet. Sen önskade vi varandra god jul.

Vi städade upp den mesta röran redan direkt efter att de hade gått och vi tog det lugnt med musiken. Och jag gick i alla fall tidigt därifrån dagen efter. 

Om sedan polisen kom dit på juldagen eller inte kanske vi kan ta i en annan berättelse. God jul i alla hus och källare!