Årets lag är förstås Husqvarna FF.
Och årets värvning Zhang Fang till Tabergs SK – den kan bli guld värd till våren!
Årets debatt: Nya arenan, ska den verkligen ligga i Stadsparken?
Årets ”jag slutar”: Martina Granström, 22-åring JSS-tjej som plockade medaljer på SM och meddelade att nu var det färdigsimmat!
”Ett mellanår”, så brukar det kallas när det inte är stora mästerskap som OS eller fotbolls-VM.
För Vätterbygdens del var 2013 ett år med många besvikelser på det sportsliga planet.
Främst var det lagidrotterna som föll igenom och hösten har varit den dystraste på mannaminne, jag har fått vända på tidningens tabellsidor för att inte deppa ihop alldeles... mer om det lite senare.
Men det har förstås funnits glädjeämnen också och allra roligast var det i Kazakstan, av alla ställen på jorden.
Peter Arnesson, född i Älgaryd och med Bottnaryd som moderklubb och tävlande för Hallby, var outstanding när VM i skidorientering avgjordes i den forna sovjetrepubliken.
Peter, som deltagit i en hel radda mästerskap men aldrig riktigt fått till det internationellt, fick plötsligt allt att stämma.
Och guldmedaljerna trillade in, den ena efter den andra.
Det blev segrar i sprint, medeldistans, långdistans och mixstafetten. Samt ett silver i vanliga stafetten.
Ett enastående facit, helt enkelt.
Nu kanske någon rynkar på näsan och tänker att ”skidorientering – det är väl ändå i smalaste laget? Inte ens olympiskt, ju...”
Men sporten har utövare från mer än 30 länder, fördelade på fyra kontinenter.
Och Vätterbygden har fina traditioner, minns bara IKHP-syskonen Per och Susanne Lindgren som var i världsklass på 70- och 80-talen.
Som den inbitne cyklist jag är gladdes jag förstås över måttan åt härliga Alexandra Engen som försvarade sitt VM-guld i stenhårda disciplinen sprint mountainbike.
Alexandra från Bankeryd blev folkkär redan under OS ifjol med sin orädda stil och sitt breda leende.
1 september var det dags för Alexandra i sydafrikanska Pietermaritzburg:
Ledning från start gav henne bästa tänkbara förutsättning och med styrka, taktisk finess och rutin höll hon undan för konkurrenterna. Att Alexandra sedan följde upp med att bli totalvinnare i sprintvärldscupen var bara logiskt – hon är bäst i världen, helt enkelt.
”The Swede with speed” kallas hon, tjejen som tar Gud i hågen.
Vapenvallen frampå höstkanten.
Jag står på ståplatsläktaren och hör regnet smattra mot plåttaket.
Visst regnade det ovanligt mycket på HFF:s hemmamatcher den här säsongen?
HFF slår tillbaka Skövde efter en match som inte bjuder på så mycket skönspel – men som laget dominerar från början till slut. Och några veckor senare är det dags:
Vi skriver 12 oktober när HFF vinner över Oddevold med 3-1 och säkrar seriesegern och därmed uppflyttning till Superettan. Vild glädje naturligtvis.
Och HFF:s prestation fyller även mig med beundran.
Laget var nykomling i division I, fick en fantastisk start i seriespelet men hade svårt med målskyttet. Men eftersom försvaret var ramstarkt trillade poängen in.
Ändå hade jag hela tiden en känsla av att ”det här håller väl inte hela vägen?”
Laget hade en dipp runt sommaruppehållet, tappade poäng i onödan, körde fast.
Men Niclas Tagesson och Issa Iskander trodde sin spelidé, det fanns ett lugn och en metod, en tanke i lagbygget.
Nu får Niclas tillbaka Giles Stille vid sin sida, den nya omklädningspaviljongen står äntligen klar.
Steget till Superettan är stort, Örgryte – som vann division I överlägset ifjol – fick bara en säsong och åkte ur direkt...
J-Södras fans fick uppleva ännu en lindansarsäsong med tafatt spel och gula kort.
Laget är ett mysterium för mig. Varvar utmärkta insatser med obegripliga bottennapp.
Jag efterlyser struktur i spelet, jag letar efter kontinuitet i truppen.
Bra inledningar av säsongen har varit de senaste årens modell – och så en vass spurt de sista tre omgångarna.
Men däremellan mest ett långvarigt kramptillstånd...
Det krävs helt annan kvalitetet för att fylla läktarna, var än de kommer att ligga i framtiden!
HV floppade i våras, har inte rosat marknaden heller i höst. Historiskt har finska importer bidragit till lagets styrka genom åren, vi sätter vårt hopp till våra finska bröder även nu.
Hallby och Brahe har haft förtvivlat svårt att få bollarna dit de ska och tappar mark hela tiden mot övriga lag.
JIK, som är kommunens sponsrade ambassadörer (!), sladdar hopplöst i högsta serien. God reklam, någon?
Nej, för att hitta ett glädjeämne bland inomhuslagsporterna får vi vända blicken mot Taberg där pingisdamernas värvning av stjärnan Zhang Fang gjort susen. Efter missat slutspel i våras bestämde sig klubben för att satsa, knöt till sig en spelare av världsklass och är på väg mot något riktigt stort. Guld, rent av?
Kanske kan 2014 bli ett år utan ”kantbollar” för vår lokala idrott? Låt oss hoppas så!
