Krönika: Jimmie Åkesson är politikens Mr Cool

Vi har yttrande- och åsiktsfrihet, ja, men vi kan också alltid göra val.
Jag tror att dessa val ofta grundas i vad som är enkelt.

Det är exempelvis enklare att skämta om kiss och bajs än att skämta om panikångest.

Det är enklare att göra ett löp om att solen skiner än om det politiska världsläget.

Det är lättare att skriva en låt som tilltalar de med ”grov humor” än att skriva en låt som tilltalar de som inte är intresserade av humoristisk musik.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Det är också lättare att skylla allt på invandrare, judar, eller muslimer, än vad det är att på riktigt försöka analysera ett samhällsproblem och komma underfund med vad som ursprungligen orsakat det problemet.

Det är således lättare att sympatisera med ett parti som SD, som bygger sin förklaringsmodell på denna förenklade problembild, än vad det är att sympatisera med ett parti som på riktigt försöker hantera komplexa problem. Andra partier antar utmaningen att leverera riktiga lösningar – och kanske främst utmaningen att försöka kommunicera dessa på ett sätt som går att förstå för så kallat vanligt folk.

Jag har läst en del om ledarskap, och jag gillar tanken på att det finns en skillnad i att vara chef och att vara ledare. Att vara chef handlar om att hantera stor komplexitet. Att vara ledare innebär att göra det komplexa enkelt för de man leder.

Jimmy Åkesson är just nu framgångsrik vad gäller ledarskap, men inte för att han är bra på att göra det komplicerade enkelt, utan för att han helt enkelt struntar i det komplicerade, och levererar enkla sanningar, som egentligen inte är sanningar alls. Åkesson kommer därför, trots sitt partis namn, aldrig att kunna bli en bra chef för Sverige. Men, för en väljare som tenderar att välja den enkla vägen är det enklare att tro på Jimmys "sanningar" än vad det är att ta reda på vad som egentligen faktiskt är sant.

Jag klandrar dig inte om du vid det här laget undrar: Vad har det här egentligen med Knulla Barn-låten att göra? Å ena sidan: inte så mycket.
Å andra sidan: Du kan välja att bry dig om den, eller inte. Artisten valde att låta låten handla om pedofili, men hade kunnat välja att låta den handla om något helt annat. Men det som eftersöktes var en enkel och snabb humoristisk effekt.

På samma sätt kan du välja att lyssna på Jimmy Åkesson, eller inte. Han väljer att måla upp en problembild på ett enkelt, snabbt sätt. Det är lätt att förstå varför. Han har inga verkliga idéer. Han tar den enkla vägen för att ta snabba poäng, för att nå igenom mediebruset. Han är politikens Mr Cool.

Du kan välja att lyssna på dessa herrar. Men om du har det minsta intresse av något aningen mer sofistikerat så är vi många som kan hjälpa till att tipsa dig om både bättre politik och bättre musik. Det kräver förvisso en liten ansträngning av dig, i det att du måste välja att intressera dig för något annat, men jag lovar att det är värt det. Det är mycket roligare.

Det finns kvalitet inom musiken. Det finns kvalitativa politiska idéer. Vi har alla mycket större behållning av att välja kvalitet. Vi har också alla ett ansvar att göra det, om vi vill ha en bättre värld. Det finns inget som heter "Utan personlig insats". Ingen människa är fri från personligt ansvar. Du kan och bör inte välja det som är enkelt.