Befruktaren, den potente sexmaskinen med kuken i givakt. Beskyddaren, som med muskelkraft eller vapen slåss för sitt land, sin flock eller sin kvinna. Försörjaren, brödvinnaren som drar in stålar till familjen och nationen. De tre tyngsta traditionella mansidealen förkroppsligas av tre dons.

Don Juan, förförarkungen som lägrat tusen kvinnor. Don Corleone, den våldsamma gudfadern som gav erbjudanden ingen kunde motstå. Don Trump, miljardären som stoltserar med sin förmögenhet med ett fallostorn på Manhattan.

Men ingen av dem rår på alfahanen som har räddat världen minst två gånger, legat med 58 brudar och dödat 597 personer. Han rör sig i exklusiva miljöer, bär en Rolex och kör Rolls royce. Jag pratar förstås om Bond. James Bond. Den mest framgångsrika filmkaraktären någonsin, som under det senaste halvseklet dragit in över sjuttio miljarder kronor på de tjugofem officiella filmerna.

Hur kan en känslostörd, massmördande, sexmissbrukande, martinialkad ensamvarg fortsätta vara så extremt populär?

Förklaringen är att de tre mansidealen sammansmälter i James Bond mer än hos någon annan. Ett av huvudskälen till Donald Trumps framgångar är att han försökt uppnå Bonds bedrift. Trump hade redan erövrat försörjar­idealet med sitt ärvda kapital – och genom att köpa skönhetstävlingen miss Universum och bete sig som ett sexuellt rovdjur är han en förvrängd form av Don Juan. Som befäl­havare över världens största armé kunde han ha startat krig för att ”beskydda” USA och döda betydligt fler än vad Don Corleone eller James Bond mäktar med tillsammans. Trump besegrade en kvinna i valet och ersatte en svart man i Vita huset. Hypermaskuliniteten blev befäst. Patriarken hade återigen triumferat. Hans slogan kunde lika gärna varit ”make men great again”.

James Bonds motsats är huvudkaraktären i den mest lästa boken någonsin, med fyra miljarder sålda exemplar bara det senaste halvseklet. En man som går runt i klänning, inte äger en spänn, myser med tolv snubbar, vänder andra kinden till och kanske dog som oskuld.

Jesus var varken en försörjare, beskyddare eller befruktare. Han var fruktad av makthavare för att han utmanade den aggressiva manlighet de byggt sitt herravälde på. Hans ”omanliga” sätt provocerade lika mycket som hans anspråk på gudomlighet.

När Pontius Pilatus, prefekten för det romerska skräckväldet i Jerusalem lät folket välja mellan Jesus och Barabbas, en machoman anklagad för mord, handlade valet om vilken värld vi ska leva i. Både före och efter korsfästelsen av Jesus har den aggressiva maskuliniteten härskat – och fredsivrande utmanare som Mahatma Gandhi och Martin Luther King mördats. Samtidigt är James Bond odödlig och den 77-åriga Donald Trump siktar på att återta sin position. Misslyckas han köar ett släptåg av testosteronstinna kandidater för att iklä sig maktmanteln.

På motståndarsidan finns mildare uttryck av samma maskulina logik. Bara en av demokraternas kandidater sticker ut. En författare som citerades av Nelson Mandela när han höll sitt installationstal som president, som var en av grundarna till ett ”fredsdepartement” i USA:s styre och har skrivit klassikern ”A return to love” med bevingade ord som ”det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest”. Men i en mörk chauvinistisk era där männen slåss om vem ska vara herre på täppan är Marianne Williamssons ljus bland de första att skymmas.