Bitar av bivax, mandelolja, sheasmör, färgpigment, vaniljextrakt, flytande e-vitamin och titanoxid. Min digitala varukorg svämmar över av saker som vill blandas och bli till något annat. Jag skulle kunna göra allt själv: kroppssmör, läppglans, parfymer, schampo, solkräm och mascara. Jag kan ha full kontroll över hela tillverkningsprocessen samtidigt som jag skapar en skattkista full av hemmagjorda ekologiska produkter. Och det är inte bara tillfredställande att använda alla dessa sunda produkter, jag får ju utlopp för min skaparglädje när de ska tillverkas.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
”I am a 21st century digital boy, I don’t know how to play but I got a lot of toys” sjöng Bad Religion i slutet av 90-talet, alldeles innan jag växte upp och långsamt förvandlades till 10-talets motsvarighet; ”21st century ecological woman”.
Nätet svämmar över av ekologiska kvinnor som gör det själv. I bloggar och forum delas tips och recept. Google vet precis vad vi önskar oss och placerar dessa åtråvärda sundhetsprodukter i marginalen på våra webbläsare. Böcker om ett bättre liv, yogamattor, örttéer och arganoljor. Vi är den perfekta målgruppen för en hel arsenal av må-bra-produkter. De behöver inte ens tillverkas åt oss, vi gör dem så gärna själva.
Jag får syn på siffran längst ner i min digitala varukorg och mina svulstiga gör-det-själv-moln spricker. Ska jag verkligen betala sådär mycket för att blanda allt detta till helt nya saker, troligen med ett och annat misslyckande till följd, när jag skulle kunna betala mindre för något som någon annan gjort? Jag använder dessutom inte ens mascara så varför ligger det en massa ingredienser till egentillverkad mascara i den där varukorgen?
Nog för att det kan vara roligt att ”göra-det-själv” någon gång då och då, att ge något till en vän, få något av en annan men var det inte något annat jag ville ägna min skaparlust åt än att göra jobbet åt skönhetsindustrin? Höll inte jag på med viktiga skrivprojekt? Kanske vore det mer samhällsnyttigt, ur ett konsumtionssamhälleligt perspektiv, om jag ägnade min lust och kraft åt att göra hudkrämer som ska bevara någon slags idé om en bra, frisk och ung hud än att skriva komplicerade texter. Men jag tycker att det är hundra gånger roligare att skriva än att mäta temperaturer på ekologiska fetter och fritiden är, som bekant, inte oändlig. Jag hinner faktiskt inte göra allt själv och den där bilden av den supersunda eko-kvinnan är lite för tung för att gå runt och släpa på.
Med några knapptryckningar raderar jag min digitala varukorg och hela min ekologiska gör-det-själv-identitet. Jag köper hellre en helt färdiggjord eko-kräm av någon som finner lika stor glädje i att skapa den som jag finner i att flödesskriva varje dag.
