Men vi är många som inte kan andas ut av andra skäl.

Jag har själv arbetat konstnärligt i 17 år och kämpat mot de svåra förutsättningarna. Den som inte vill kliva in i kommersen har svårt att klara sig ekonomiskt. Det är dyrt att ha integritet. Det tar tid att fördjupa sig. Det kostar på att vända in och ut på sig själv för att uttrycka sin sanning. Bakom varje penseldrag, varje melodislinga, varje fras finns en människa som kämpar med att försörja sig på sin konst.

Konstnärskapet har ett högt pris som konstnärerna får betala själva.

I regeringens budget får kulturen återigen stå tillbaka och tilldelas ynka nio miljarder. Att jämföra med försvarsbudgeten som ökar med 75 miljarder de närmsta tre åren. Medel finns men kulturutövare behandlas styvfaderligt; det oälskade barnet som försöker underhålla för att få uppmärksamhet och får en liten veckopeng för mödan. Utan stöd från samhället håller få konstnärer ut i längden.

I Konstnärsnämndens nysläppta rapport ”Hur ser inkomsten ut för konstnärligt yrkesverksamma” målas en dyster bild upp av konstnärers ekonomiska villkor. Medianinkomsten för konstnärer var 390 900 kronor år 2021, vilket är aningen högre än för andra förvärvsarbetande. Men skenet bedrar för variationen är stor bland olika konstområden.

Spelutvecklare och industridesigners kan tjäna över en halv miljon kronor om året. Men bildkonstnärer och konsthantverkare tjänar hälften så mycket. Kvinnliga konstnärer tjänar tretton procent mindre än manliga – och gapet har ökat. Delvis för att mansdominerade konstområden som spelutveckling värderas högre än kvinnodominerade som bildkonst.

Utlandsfödda och konstnärer med utländska föräldrar tjänar mer än infödda svenskar.

En siffra sticker ut som helt unik i rapporten. Utlandsfödda och konstnärer med utländska föräldrar tjänar mer än infödda svenskar. Konsten är mig veterligen det enda fält i Sverige där man värderar internationell kompetens högre än inhemsk. Kanske ligger det i konstens natur där inspiration hämtas från andra länder och hantverksskicklighet och konstnärliga uttryck transcenderar ursprung. Om så är fallet har resten av Sverige något att lära av konstvärlden.

Filmarbetare är bland de som tjänar minst vilket bekräftas av av de hundratals ansökningar jag är med och bedömer som ledamot i Konstnärsnämndens filmgrupp. Jag har en unik inblick i den delen av filmsverige som ägnar sig åt filmkonst snarare än kommersiell film. En stor andel av de som söker har häpnadsväckande låga inkomster. De unga och gamla har det värst. Filmare som är i början av sina karriär tjänar så lite som ett par tusen kronor i månaden.

Inom film tar det i regel runt tio år innan du får debutera med en långfilm, det är ett under att vi har så många debutanter när man måste hålla ut så länge med så låga inkomster. Även om du debuterar och är etablerad väntar ett skralt slut. För de som fyllt 55 år dalar inkomsterna och filmlegender på ålderns höst lever som fattigpensionärer med en månadsinkomst på 13 000 kronor.

Med fyra barn att försörja, inflation och nedskärningar hade jag inte längre något val än att ta en anställning.

Jag lämnade det konstnärliga skapandet i somras. Med fyra barn att försörja, inflation och nedskärningar hade jag inte längre något val än att ta en anställning. Då har jag ändå varit relativt etablerad och haft tillgång till de små medel som finns. Jag överlevde pandemin då många konstnärer med låga inkomster skolade om sig och tog jobb inom andra fält. När samhället stängde ner, när scenljusen släcktes och konstgallerierna stängdes, var det de mest utsatta som föll först. De som hade minst tvingades lämna konsten för att överleva. Nu är vi fler som lämnar i efterdyningarna.

Många håller med om att konsten förändrar samhället och ger den liv. Men få talar om hur vi måste förändra samhället för att konsten ska leva.