För er som aldrig varit med om eller känner till innebörden av sanktionernas förstörelse, föreställ er att Sverige från och med idag förbjuds att exportera och importera varor av alla slag. Det gäller även mediciner, livsmedel och utrustning för både sjukvård och jordbruk.
Hur lång tid skulle det ta innan arbetslösheten skulle skjuta i höjden, innan hunger och misär skulle bli ett faktum? Hur lång tid skulle det ta innan barn och ungdomar skulle hoppa av skolorna för att bidra till familjens försörjning? Hur lång tid skulle det ta innan okunnighet skulle vara den största hälsorisken i landet?
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Tänk sedan att dessa sanktioner mot Sverige skulle pågå i tretton år. Jag gissar på att en sådan kris skulle resultera i att utvandringen från Sverige skulle slå 1800-talets siffror. För sådan är människan av sin natur, hon vandrar dit hon tror sig finna hopp om ett fortsatt liv.
Jag levde mina första tio år i Irak. Under den tiden förföll sjukhusen – sjukvårdssystemet i landet gick från att vara arabvärldens mest utvecklade till att vara bland världens mest utsatta. Analfabetismen ökade i takt med att utbildningssystemet motvilligt demonterades. Mer än 500 000 barn dog till följd av näringsbrist orsakad av handelsembargot. Att svälta ut ett samhälle strider mot Genevékonventionen, vilket gör att alla länder som uteslöt Irak är medskyldiga för dessa liv.
När Irak bestraffades under 1990-talet hade landet dessutom just genomgått ett åtta år långt krig som hade krävt miljontals offer, förstört stora delar av infrastrukturen och skapat en ekonomisk urholkning. Efter det gjorde Gulfkriget intåg och lämnade sitt spår av förstörelse och hat. Sanktionerna som kvarstod till 2003 bidrog till att landet aldrig kunde återhämta sig. 80- och 90-talisterna fick utså barndom och ungdom av krig, hunger, misär och framför allt frånvaro av utbildning.
Sedan följde fler krig, och därefter IS erövring av stora delar av landet. Följderna av det blev förföljelse, död, terror och flykt. Många människor dör på vägen till fred och demokrati, när de slukas av havets eviga girighet. Ändå är retoriken som hörs i Europa och USA ytterst inhuman – och politiken som förs är av samma karaktär.
IS terrorism och alla andra dåd har inget med kultur eller religion att göra. Det är snarare klyftor, uteslutning, utanförskap, nepotism, rasism och framför allt okunskap som leder till sådana omänskliga dåd. Hat föder mer hat och rädslor leder i sin tur till att distans skapas människor emellan. Extremism och radikalism har alltid haft sina grunder i stora kriser, något som har använts och fortsätter att användas av politiker för att vinna och befästa maktpositioner. Demokratin demoleras via propaganda och skrämsel.
Den stora depressionen under 1930-talet utnyttjades av Hitler med retoriken om att göra Tyskland stort igen. Attackerna mot World Trade Center i USA 2001 är ännu ett exempel på hur kriser utnyttjas till drastiska aktioner. I detta fall blev Afghanistan och Irak invaderade och ännu mer förstörda. 2008 föll den ekonomiska krisen som ett oväder över världens finanser och gav nytt liv åt högerpopulismen för att nära Jimmie Åkesson, Trump, Le Pen och de idéer som ledde till att Brexit röstades igenom. De drabbade blir återigen de som finns längst ner i hierarkin.
Har vi inte lärt oss av historien? Varför säljs det fortfarande vapen till Mellanöstern? Varför har Sverige, USA och Europa vidtagit åtgärder för att begränsa flyktingar och försvåra deras livssituation ännu mer? Varför gör vi allt detta om inte för att mätta vår girighet, fly våra rädslor och döma människor med vår okunnighet?
Vill vi verkligen uppleva mer av det förflutna? Det inhumana beslutet att släppa atombomber över Nagasaki och Hiroshima? De etniska utrensningarna som skedde under Förintelsen? Eller den inhumana apartheid som idag bedrivs av Israel mot det palestinska folket?
Lösningen ligger som alltid i enkla företeelser som solidaritet och kamp för människliga rättigheter. Den ligger i att inte låta sig skrämmas och luras av subjektiva medier, av politiker som har ekonomiska intressen. Det gäller att förstå att terror får näring av rädsla. Låt oss inte göda den ännu mer genom att fatta drastiska och ogenomtänkta beslut.
