På karnevalen finns ingen värd eller värdinna, det är liksom allas ansvar att det blir en ”bra” fest.
Så är inte fallet när privatpersoner har fest, och eftersom jag har varit på flera födelsedagsfester de senaste månaderna så har jag fått tillfälle att reflektera över hur fel det kan bli när man har missat själva grundprinciperna för en fest.
Exempel 1:
Inbjudan kom visserligen i god tid via Whatsapp, men innehöll så många krav och instruktioner att jag nästan tappade sugen att gå.
”Ta med egen dryck, helst öl (glasflaskor är förbjudna). Köp eget myggmedel och ta med, annars kommer det bli olidligt. Ta med eget glas till drycken, så sparar vi disk. Ge mig gärna ett bidrag till festen, här är mitt bankkonto.”
Dessutom låg själva festlokalen (en skola) så isolerat och långt borta att det var nödvändigt att ta taxi dit och hem.
Man var alltså tvungen att ha både massor med pengar och tid för att överhuvudtaget kunna få tillträde till kalaset? Det tycker jag är en dålig premiss när man ska fira sin födelsedag med sina bästa vänner. Dock ska det föras till protokollet att det trots denna krävande och lite störiga inbjudan blev en superkul fest med otrolig livemusik (bjussigt av värdinnan) och sjukt bra stämning.
Exempel 2:
Inbjudan kom i form av gruppmail (sammanlagt 10 stycken) som byggdes på med mer avancerad och jobbig information varje vecka.
”Jag tänkte att vi träffas klockan 16 på den här punkten (infogad Google Maps-nål) i den här parken och att vi gör en slags rörelse-performance-fest. Det finns ingen toalett i närheten, men det löser vi. Ta gärna med dryck och mat till knytis, jag är en fattig kulturarbetare. Jag fattar om ni inte har råd med presenter i dessa kristider, men jag blir jätteglad om ni tar med er marijuana av bra kvalitet till mig.”
För det första jobbar många fortfarande klockan 16 en vardag, och dessutom orkar man inte delta i ett rörelseexperiment när det är högsommar (i Buenos Aires) och det enda man vill är att slappa och dricka kall öl. Dessutom extremt jobbigt att man inte kan gå på toa och att man måste hitta en dealer för att köpa gräs till födelsedagsbarnet (som självmedicinerar).
Den här festen gick jag faktiskt inte ens på, det var helt enkelt för stor insats i relation till vad man i bästa fall kunde få ut av den.
Exempel 3:
Inbjudan via sms innehöll följande instruktioner.
”Swisha bidrag till lokalhyran. Dryck finns att köpa i baren. Boka in dig på ett jobbpass i baren eller städgruppen”.
Här är kommentarer överflödiga, det är rakt av inte en festinbjudan utan en uppställning av tjänster och bidrag som man var tvungen att ge värdinnan för att ens få komma.
Ett enkelt knep som jag verkligen kan rekommendera till alla som inte har alkoholproblem är vara mikroberusad från en halvtimme innan gästerna kommer
Givet dessa exempel tycker jag att det är på sin plats att en gång för all klargöra vad en födelsedagsfest är och inte är.
När man bjuder sina vänner för att fira att man fyller år ska de inte behöva jobba eller göra av med massor av pengar för att få vara med. Tvärtom måste väl målet ändå vara att ens gäster ska njuta, inte lida?
Om man inte har råd att ha fest så är det bättre att skippa, tycker jag. Eller bjuda färre personer. Eller be till Gud att någon kompis fixar en överraskningsfest åt en. Eller be folk komma och fira på en bar där var och en köper sin egen dryck.
En annan viktig grej när man har fest är att man kan släppa sin persona. Precis som Malena Ivarsson pratade om i senaste avsnittet av den jungianska podden ”Till sängs”, så är det just det som definierar festen som tillstånd; att alla släpper personan, det vill säga den sociala, kontrollerade mask som man håller upp i vanliga fall. Först då blir kan det bli en riktigt rolig, avslappnad och njutningsfull fest.
För oss som lider av kontrollbehov i olika utsträckning, kan det där med att släppa personan vara svårt. Då finns det ett enkelt knep som jag verkligen kan rekommendera till alla som inte har alkoholproblem, och det är vara mikroberusad från en halvtimme innan gästerna kommer tills dess att festen är slut.
Då kommer du inte se de krossade glasen på din persiska matta, de smutsiga fingrarna som lämnar avtryck på glasbordet, fyllehånglet som de två inblandade kommer ångra djupt dagen därpå eller det faktum att du fick en begagnad bok i present med vikta kanter och trasigt omslag.
Mitt råd till festfixare kan sammanfattas såhär: Var en generös Dionysos, inte en kontrollerande ordförande i en bostadsrättsförening.