I reportageboken ”Tysk höst”, som nu blivit teater på Uppsala stadsteater, ställer Stig Dagerman frågan: är det rätt att en hel civilbefolkning ska straffas för statens ohyggliga missdåd? För Expressens räkning hade Dagerman 1946 rest runt i resterna av det sönderbombade Tyskland för att dokumentera levnadsförhållandena. Som den okuvlige syndikalist och humanist som han var blev svaret ett ursinnigt nej. Det är inte rätt. Dagerman såg att en befolkning som lider och lever i misär inte kan förväntas stoiskt ta sitt straff och arbeta för bot och bättring med huvudena sänkta.
Sedan den 7 oktober har jag försökt att förstå den breda svenska högern. Från dagen då Hamas utförde sin attack mot Israel där omkring 1 400 personer dödades har maskerna fallit av högerns ansikten och blodtörsten visats upp helt oförblommerad.
Från och med att Israel började svara med bombningar beräknas i skrivande stund att över 5 000 personer dödats i Gaza. Utöver de svindlande dödssiffrorna har Israel också stängt av el och vatten till Gaza. Flera EU-länder har propsat på att bistånd till Palestina ska dras in. Israeliska influencers sminkar sig som karikatyrer på palestinska mammor och hånar dem på Tiktok. Det finns ingen människa på Guds gröna jord som inte vet om detta just nu. I Gaza rasar kriget från luften ner till marken. I Sverige frodas striderna om narrativet kring vad som faktiskt sker.
Liberalernas Johan Pehrson föreslår att Sverige öppnar för vapenförsäljning till Israel. Expressens Susanna Birgersson skrev i ett inlägg på X (före detta Twitter) den 12/10: "Sluta låtsas att det finns ett annat sätt att föra krig mot Hamas än att civila offras. Det är så Hamas riggat det." Från många håll ljuder även det mer sansade "Israel försöker undvika att civila dör i bombningarna". Det verkar inte gå så bra med den biten i så fall.
Väntar de på att de 40 procent av Gazas befolkning som är under 14 års ålder ska säga till Hamas på skarpen? Eller så kanske de väntar på att generationen som vuxit upp i jordens största utomhusfängelse ska foga sig efter de idéer som råder i stora delar av västvärlden: Nämligen att de ses på som djur, att de ska tacka och ta emot att de överhuvudtaget får fortsätta vara vid liv, hur villkorat det än må vara.
Jag har en rad frågor, som jag söker svar på i den svenska debatten: "Gäller inte rätten till självförsvar även för palestinierna när deras civilbefolkning bombas som svar på Hamas attack?" Det svar jag hittar är främst: "Hamas är terrorister." Jag frågar: "Men de civila som utgör en absolut majoritet av dödsoffren då?" Det framträdande svaret lyder: "De röstade fram Hamas själva." Det spelar ingen roll att det senaste valet var 2006 och att majoriteten av nu levande Gazabor aldrig röstat på något.
Det ironiska är att jag ser högertyckonomer i sociala medier som tänker samma sak om vänstern. De tror att de ställer raka frågor som "fördömer du Hamas?" och trots att jag knappt sett en enda text till civila palestiniers försvar som inte inletts med att skribenten fördömer Hamas, så fortsätter de att fråga tills de blir blockade. Detta ser de som ett bevis på att vänstern inte fördömer Hamas.
Det är som att slänga sig mot en vägg. Krig är fred och för vissa är alla palestinier Hamas. Elisabeth Åsbrink skriver i DN (18/10) att judar i allmänhet sammanblandas med staten Israel och därmed avkrävs ansvar för statens handlingar. Det är fullkomligt förkastligt, jag håller med Åsbrink i resonemanget – och önskar att samma logik även gällde för palestinierna i Gaza.
För övrigt: För de av oss som behöver eskapism och som dessutom råkar vara lite kortare i rocken: Mia Oberländers nyöversatta serieroman "Anna". Om hur jobbigt det ibland är att vara en lång tjej!
