Sverigedemokraternas valresultat på 12,9 procent innebar att 801 178 personer hade röstat på ett parti som inte vill mig väl. Det kändes som ett hårt slag i magen på mig som hbtq-person. Den känslan delade jag med många rasifierade och hbtq-personer som med rödgråtna ögon försökte somna den kvällen.

Det var dock inte en förtvivlan som kom av en plötslig insikt om att rasismen och homofobin är utbredd i Sverige. Det har många av oss vittnat om länge. Hur vi diskrimineras i arbetslivet och på bostadsmarknaden, hur vi får glåpord kastade efter oss på stan, hur vi misshandlas på öppen gata.

Våra tårar på valnatten kom av att så många människor gav Sverigedemokraterna ett utökat mandat till att utöva liknande förtryck under demokratisk flagg. 

Det ger mig rysningar då det är så fruktansvärt uppenbart att Sverigedemokraterna har en direkt hbtq-fientlig politik. 

De har motsatt sig avskaffandet av kravet på tvångssterilisering av transsexuella, de är emot en könsneutral äktenskapslag, att samkönade par ska kunna prövas som adoptivföräldrar och att lesbiska kvinnor ska ha precis lika stor rätt till insemination som heterosexuella kvinnor. 

Deras högsta företrädare slänger sig dessutom ständigt med homofobt språkbruk. Partisekreteraren Björn Söder har till exempel flera gånger likställt homosexualitet med pedofili och partiledaren Jimmie Åkesson har i ett opublicerat utdrag ur sin bok ”Satis polio” kritiserat allt från ”homolobbyn” till de ”smaklösa figurerna i Prideparaden”. För att inte tala om det stora antalet lokala SD-företrädare som uttryckt homofoba saker som att homosexualitet är ”orent” och ett ”särintresse utan samhällsnytta”. Det är den människosynen 800 000 personer har röstat på.

Så hur hamnade vi här? Efter valet har vi översköljts av förklaringar och analyser. Många pekar på att åtta år av ökade klyftor, fortsatt hög arbetslöshet, fallande skolresultat och raserade trygghetssystem har skapat en känsla av vanmakt hos människor vilket ger en grogrund för Sverigedemokraternas enkla lösningar och syndabocksretorik. Det ligger nog en hel del i det. Men är det en ursäkt för att sparka nedåt? Nej.

Jag har ingen aning om huruvida 12,9 procent av Sveriges väljare faktiskt är rasister och homofober, jag vet bara att 12,9 procent av dem röstade på ett rasistiskt och homofobt parti. Oavsett anledning och livssituation gjorde över 800 000 personer det jävla valet. 

Jag vill verkligen förstå varför. Som förra socialdemokratiska ledaren Mona Sahlin sa på valvakan: ”Nu måste vi lyssna mer på Sverigedemokraternas väljare än på deras företrädare.” Det har hon helt rätt i, för hur ska vi annars kunna förstå hur vi kan ta oss framåt?

Så jag lyssnar. Förklara er.