Vi körde turistgrejen en dag och gick till Las Ramblas. När vi promenerat färdigt kom vi till slutet av en gata där vi mötte havet och en enorm staty gjord av brons och sten som höjde sig upp mot skyn. Vi tittade lite mer och insåg att det var ett monument som avbildat Christofer Columbus. Han är gjord i typ brons och blickar mot havet. Shunon som ”upptäckte” Amerika.

Jag får lite ont i magen och säger till min pojkvän att det är något som inte känns rätt med statyn. Vi börjar gå runt och rätt som det är hittar vi en del gjord i sten där en spansk kolonisatörpräst står rakryggad upp bredvid en ”indian” som står på knän och kysser ett kors på prästens hand. Runt omkring står barnfamiljer och turister och poserar framför kameran, skratt hörs och selfies klickas. Jag vill spy och går därifrån. 

När jag gick i skolan i Chile fick vi lära oss att Columbus och spanjorerna frälsade oss med kristendomen. I Spanien och Europa hyllas han som en hjälte. Han upptäckte ju Amerika och han gjorde Spanien rikt. I Sverige är inte historielektionerna bättre. Vi får svälja Europas version utan någon som helst analys. 

Först och främst så upptäckte inte Columbus Sydamerika. Ingen ”upptäckte” kontinenten för den fanns faktiskt redan. När folk säger så låter det som att vi bara fick lov att existera när Europa fick reda på att vi fanns. 

Det som många historieböcker inte heller tar upp är hur de mördade och slaktade hela civilisationer som var mycket mer avancerade än européernas.

De utelämnar biten där de plundrade vår kontinent på rikedomar för att göra sig själva rika och lämnade blod, sjukdomar och förtryck i gengäld.

I dag pratas det mycket om religiösa terrordåd som utförs i islams namn. Men i Europa finns det statyer som hyllar spanjorerna som kallblodigt avrättade ursprungsbefolkningen i Sydamerika om de inte ville konvertera till kristendomen. Hyckleri. 

I orten upplever vi också en form av mental kolonisation. Vi växer upp med tron att vi inte är lika mycket värda som de vita svenskarna. Vi tillåts inte ha vår kultur eller vårt sätt att vara på för att det sticker ut – man tvingas assimileras. Vi ska inte höras för mycket och inte ta för mycket plats. Skala bort den man är, bli en av dem. 

Vi demoniseras. Männen porträtteras som förtryckande skäggiga odjur och vi kvinnor blir exotiska, kuvade och i behov av räddning. 

I Alby finns också ett slags monument. Varje gång du går ut från tunnelbanan kan du se väggmålningen med gyllene regler som invigdes för cirka 14 år sedan av prinsessan Victoria. Här står det till exempel att vi borde ”tänka med hjärnan och inte med biceps”. Att vi inte ska ”bära kniv för att det kan ta liv”. 

Den här väggen förutsätter redan att vi är våldsamma. Den spär på det mentala förtrycket. Varför ska vi behöva ha några regler, som att vi vore djur som måste tillrättvisas? Varför hänger reglerna just här? 

Om kolonisationen inte ifrågasätts i våra historieböcker och i våra offentliga monument så finns den fortfarande i våra huvuden, i vår vardag och i andras handlingar.

Jag hoppas att väggen i Alby en vacker dag försvinner och att alla Columbus statyer krossas och aldrig reses upp igen.