Det går en farsot i Sverige: ”Debatten” – besläktad med pseudodebatten. Debatten är även släkt med klickonomin (fenomenet att det finns en korrelation mellan sålda annonser och hur välbesökta tidningar är, samt hur flitigt artiklar delas på sociala medier). Inte nog med att detta präglar reklamfinansierade medier, även public service lider av det. Vilket tyvärr ger upphov till tanken på debatt som underhållning.

Det finns en rad problem behäftade med detta, inte minst normalisering av vissa åsikter genom att de erbjuds utrymme att diskuteras på prime-time utifrån tanken om att pajkastning utgör så kallad ”bra tv”. Inte bara den ena eller andra problematiska åsikten normaliseras; på ett omvänt sätt skapas ett centrum genom att andra åsikter presenteras som perifera. 

Tyvärr ägnar sig det populära programmet SVT Debatt åt att förstärka den här tendensen. Istället för att prata om samhällsproblem i tiden, lyfts skandaler och kontroverser från den senaste veckan.

Det hela är något av ett recept mot fördjupning – ”debatten” idag kan knappast sägas syfta till annat än att mobilisera hejarklackar, motsatsen till att omvända genom diskussion. 

Jag har 99 frågor och SVT Debatt behandlar inte en av dem. Bland annat:

1. Byggoligopolet i Sverige. Här har vi ett klockrent exempel på ett samtalsämne som varit aktuellt i decennier, som präglar svensk bygg- och bostadspolitik, men som inte ges hälften så mycket utrymme som Instagramkravaller.

2. Utvärdering av ”harm reduction”. Hur ser erfarenheterna av sprututbyten, goda kontakter mellan socialtjänst, vård och missbrukare ut i Sverige? Svensk narkotikapolitik bygger på att ingen talar om elefanten i rummet.

3. Vinstuttag i privata sektorn. Vinstuttag i välfärden var en (mindre) valfråga, men nivåerna på bonusar överhuvudtaget, utdelningarna av vinst till stora aktieägare, samt skillnaderna i lönenivå mellan arbetare, tjänstemän och direktörer är en ickefråga i svensk debatt.

4. Oberoende granskning av polisen. Om en polis sagt ”apajävel” i en piketbuss blir det en snackis, om övervåld sker under kravaller likaså, etniska register är omdebatterat men vi är fortfarande långt ifrån ett seriöst samtal om hur medborgarna ska få insyn i polismyndigheternas arbete.

5. TTIP-avtalet. Antidemokratiska rörelser är kittlande för debatt, men inskränkning av folkmakten till företagens favör är även det en ickefråga. 

6. Medborgarlön – disciplinering eller frihet? Alliansens formuleringar om arbetslinjen kontra välfärdslinjen, en ny beskrivning av människor som närande eller tärande är utgångspunkten för samtalet om välfärd. Det finns långt fler nyanser i tankar om basinkomst, och såväl hot som möjligheter kopplade till det.

7. Mäns våld mot män. Mäns våld mot kvinnor är en diskussion det pratas för lite om, och när det väl görs kommer motfrågor om kvinnors våld mot män för att avstyra samtalet. Vad vi verkligen behöver prata om är den destruktiva mansrollen oavsett.

8. Segregerade villaförorter. I eftervalsanalyserna har en kör av röster pratat om hur bristen på kritik av integrationspolitiken bäddat för SD. Cirka ingen har pratat om hur välmående områden håller på att förvandlas till gated communities.

9. Exploateringen av papperslösa. Reva och strukturell rasism har diskuterats, absolut inte till leda, men ändå tillräckligt för att skapa läger för och emot. Nästan inga utom några asylrättsaktivister och vissa fackförbund har angripit exploateringen av utvisningsbara.

10. Det fördummande med att debattera snarare än diskutera allt. Knappt ett enda samtal har utgått från tanken att det kanske finns en samsyn. Förenklade konfliktlinjer är närmast ett självändamål i tv.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.

Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.