Under många år vägledde hon sina läsare i den egna frågespalten i Dagens nyheter när det gällde vett och etikett, stilregler och allmänt hyfs. Bland råd om dukning, klädkoder och uppförandekoder skymtade en djupare sida fram som mer handlar om hur man är en bra medmänniska. Att rasism är oacceptabelt, att man inte ska diskriminera någon eller trampa på den som redan ligger var också positioner som Ribbing lyfte fram i sin spalt.
Hon behövdes verkligen i detta land av ängsliga, snåla och konflikträdda människor, och behövs fortfarande.
Och det är här jag kommer in. Jag drömmer nämligen om att bli den nya Magdalena Ribbing.
Inte för att jag är en moraliskt oantastlig person, artigheten personifierad, eller avsevärt väluppfostrad. Men för att jag är extremt intresserad av att studera människors beteenden, har fått en någorlunda kosher uppfostran och har många starka åsikter om hur en bör bete sig i samhället.
När jag för några år sedan skulle äta lunch med mina nya kollegor för första gången blev jag chockad över hur de betedde sig! Var och en beställde bara till sig själv, utan att erbjuda sig att köpa till en kollega också om hen måste gå på toa eller haffa ett bord. De tog bestick, vatten och servetter endast till sig själva och gick sedan och satte sig. Det är så ohyfsat och individualistiskt så att det sticker i ögonen, men tydligen helt normalt i Sverige.
En annan vanlig scen i det offentliga rummet: du står längst bak i en kö i en affär, och plötsligt öppnas en ny kassa. Du tänker att du ska springa dit, va? Snälla, gör inte det! Det är ju de som står framför dig som har förtur till den nyöppnade kassan. Var en bror, bara.
Och nu, en särskilt angelägen punkt på grund av #Swedengate:
Neka aldrig ett hungrigt barn mat. Om det nu har gått någon förbi så har denna sjuka svenska ”tradition”, där barnet får sitta kvar på sin kompis rum medan kompisen och hens familj äter middag, blivit internationellt känd sedan ett engelskspråkigt inlägg om svenska ”middagstraditioner” blev viralt och utlöste en storm av reaktioner. Många teorier har dryftats som försöker förklara detta fullkomligt sinnessjuka beteende, men de eventuella orsakerna bakom spelar mindre roll. Det viktigaste är bara att det aldrig mer får hända.
Några andra av mina tips i Ribbings anda är:
Be aldrig någon som du vet har mycket mindre pengar än du swisha dig för en öl du köpte till hen när ni är ute på krogen.
Om du har blivit bjuden på en stor, påkostad fest – skicka ett fysiskt tackkort. Kostar så lite, betyder så mycket. Gör det bara.
Försök aldrig pruta om du är på semester i ett varmt land och en person, som du ser uppenbarligen lever på marginalen, kommer fram till dig och vill sälja något. Betala istället lite mer än vad det kostar.
Allt detta kan framstå som självklarheter, men det är tyvärr inte så. Det var därför Magdalena Ribbing behövdes.
Låt mig avslutningsvis citera ett av hennes mest briljanta uttalanden:
”Lyssna ett tag på den mansplainande mannen, men avbryt ganska snart.”
För övrigt borde alla lyssna på Hana Al-Khamris Sommarprat den 11 augusti. Kommer antagligen skaka om din värld.
