Minnet är inte bara den enskildas sätt att överleva, utan också den sociala rörelsens. Vi är en trädgård där döda pollinerar drömmar, tänker jag, när jag läser senaste numret av Ord och Bild med temat ”Svensk rapsodi i svart”.
Med Ylva Habel som fantastisk gästredaktör går Ord och Bild tillbaka till 1969 års nummer om Black Power, men i en nutida kontext där den svenska antirasismen på samma gång både är mera stark och hotad. Det är snart höst. Den svarta pantern är död. Men liksom våren återkommer den för mig: radikal, modig, inspirerande, när jag i Ord och Bild läser Black Panthers Party program om bland annat polisbrutalitet, rasistiska mord och antirasistiskt självförsvar.
Det är den 17 augusti när jag skriver den här texten, det är 20 år sedan John Hron misshandlades och mördades av nazister. När jag tänker på honom, tänker jag ofrånkomligen på alla de blattar, queers och vänsterkids på landsbygden jag känt och känner, på hur de tidigt lärde sig att vara rädda, på hur de innan de förlorade oskulden visste allt om vilken omväg från skolan som var säkrast, hur de som tretton-, fjortonåringar redan kollade sig över axeln för att slippa bli hotade, trakasserade, slagna, mördade (?) av ortens nassar. De Svarta Pantrarnas vrede är skrämmande aktuell. Med 28 timmars mellanrum mördas människa efter människa av den rasistiska polisbrutaliteten i USA. Samtidigt brinner det i Sverige. På flyktingförläggningar och i tältläger. Det är en brand utan ansvariga.
Motsatsen till minne är historielöshet. Det är inte bara rasistiskt utan historielöst att förstå fascisternas hatbrott utifrån vårt beteende, som om det var vår skötsamhet eller ickeskötsamhet som i slutändan bestämde om elden skulle ta fyr. Motsatsen till minne är historielöshet. Jag går i Prideparaden, som började som en minnesparad för de i Stonewall, som precis som de Svarta pantrarna revolterade mot polisbrutaliteten. Jag går i samma parad som kriminalvården, för att hedra de människor som låstes in av liknande institutioner, och alla de homosexuella, trans och queer som fortfarande gör det
Men vi lever i en tid där man glömmer bort att det en gång varit vinter, och trots att frosten visar sig på det gröna låtsas vi som att trädgården fortfarande är behaglig. Jag läser om brinnande kors och tänker på minnets och känslornas rasistiska praktik. Vem minns namnet på Gerard Gbeyo, som också mördades av nazister 1995, några veckor efter mordet på John?
Mot historielösheten har vi våra minnen. Minnet om att blommor och hjältar kan återuppstå. Den svarta pantern är död, men den blommar, i Biskopsgården, i Ord och Bild, i Black Lives Matters, i Kämpa Malmö – antifascism är självförsvar. Snart kommer det att bli mycket mörkt och fruset. Om det här var ett land där man trodde på hjältar så hade jag velat skriva om dem och hur de sällan går längs de vägar som skimrar av glitter och företagsannonser. Helgen efter att jag dansat i Prideparaden är jag på Värnhemstorget för att hurra för den tredje asylstafetten som går mot förvaret i Åstorp i kampen för en human flyktingpolitik. Detta år går deltar ett hbtq-block, för att särskilt uppmärksamma den svenska dubbelmoralen som hyllar Pride samtidigt som den tillåter ”de andra” queersen att mördas i sina hemländer eller att ruttna bort i förvar.
Snart är det höst. Jag är redo att överge sommaren, jag har mest tillbringat den framför tv:n. Där, vid tv:n, har jag tittat på dokumentären om förortens pantrar i Göteborg, och funderat på hur många hjältar som aldrig någonsin kommer blir ihågkomna. Där har jag lyssnat och gråtit till Nina Simone, sett henne sjunga på den berömda Selma-marschen och frågat henne och mig själv hur många marscher och sånger som måste ha funnits före den.
Snart är det höst. Men fortfarande blåser det varma vindar. Jag ser asylstafetten påbörja sin marsch, de är inte många men de är där, och på deras banderoller och i deras slagord finns våra mördade hjältar, våra levande drömmar. Asylstafeeeeetten sjunger de, och när jag hör dem sjunga vet jag att våren en gång kommer komma åter.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
