Krönika: Jag är optimistisk – paradoxalt nog

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Människor blir rädda och springer i panik mot vad de tror är säkerhet. Trampar ner varandra. Gråter och slåss för att ta sig till tryggheten. Förödelsen kan bli omfattande. Människor dör. 

Smatterbandet var i sig inte på något sätt farligt eller livshotande. Men när folkmassor rör sig kollektivt inför ett hot, inbillat eller högst verkligt så kan det gå riktigt illa. Man stolpar inte in med lätthet och skriker "STOPP! Lugna ner er! Det är ingen fara här men ni springer mot ett stup". Vem fan lyssnar? 

Min allra mest cyniska sida är övertygad om att vi är i ett betydligt mer kritiskt skede än någon tycks tro. Vi har förlorat kontrollen återigen över oss själva som så många gånger förr. Vi kommer med en dåres envishet krossa klimatet för pengars skull och en väpnad global konflikt står och knackar på dörren. Igen. Iklädd en ny maskeradkostym som vi inte känner igen och därför släpper in den jäveln. Igen. 

Nordiska motståndsrörelsen marscherade i Stockholm tidigare i november. Typ den största manifestationen hittills som de genomfört. Nazister med kravallsköldar och batonger. Flyttar fram positionerna. 

Sverige skiter i att det finns juridiskt stöd att förbjuda hela den organisationen dessutom. FN-stadgarna som man skrivit under gör att man lagligen kan förbjuda rasistiska rörelser som hathetsar. 

Här snackar vi om nazister som inte försöker vara någonting annat. Ni vet. De där som drog igång ett utrotningskrig i slutet av 30-talet som slutade i ungefär 70 miljoner döda. Ska de få gå omkring och sprida sin kriminella skit i det offentliga rummet? 

Yttrandefrihet? Nä, nu blandar ni ihop saker. 

Men jag är samtidigt optimistisk. Paradoxalt nog. Det kan även vara början på slutet för de som tror att vetenskap är en åsikt. Det kan vara så att nu hugger vi av nyliberalismens sista hydra-skalle och solidaritet och jämlikhet tar dess plats eftersom det inte finns några andra alternativ. 

Vår undergång är inget vidare alternativ. Även om många tycks anse det 2016. Men vi kan helt enkelt inte föra en plakat-kamp med slogans längre. Vi måste överföra orden till handling. Det måste till stånd en förändring för de marginaliserade som köper mytologiserade lögner om ett fantasitillstånd. 

Medborgarlön till alla kan vara en väg. Jag vet inte. Men om man tror att ett system som gör att den rikaste procenten av världens befolkning nu äger mer än resten av världen tillsammans är ett framgångsrikt koncept så tror man fel. Konsekvenserna kommer naturligtvis bli förödande. Mer förr än senare. 

Sverige har världens sjunde högsta levnadsstandard enligt Human Development Index men klyftorna ökar i sådan rasande fart även här, så en del drabbade omfamnar fascismen, visserligen i socialkonservativ förklädnad, i sin förvirring och förtvivlan. Ringarna sprids dock på vattnet, så tro inte att det uteslutande är lågutbildad arbetarklass som vill se Åkesson som statsminister. Eller Donald Trump som amerikansk president.