BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Vi skulle välja en siffra som vi gillade. Och då tog jag nollan!
Han skuttar upp på en liten sten och intar en hjälteposition.
Varför gillar du nollan?
– För att den är mäktigast av alla!
Hurdå?
– Jo, om nån säger en jättestor siffra, tusenmiljarder, så kan jag säga ”gånger noll” och då blir det noll och jag har vunnit! Nollan kan vinna över alla, för världens största tal gånger noll blir NOLL! Nollan är starkast! Du! Kolla katten på garagetaket där borta, den ser ut som om den vill starta ett krig!
Ja, katten ser verkligen egendomligt stridslysten ut på sin upphöjda post. Och den magiska nollan är en underbar upptäckt för ett barn som lyckligt flyger fram en försommardag.
Att vara en nolla, ett ingenting, har betytt att vara helt värdelös. En barndomars förolämpning, numera ett något ålderdomligt sätt att trycka till någon annan. Du-ska-inte-tro-att-du-är-något-du-är-bara-en-nolla.
Wikipedia berättar: ”Nollning, inspark eller mottagning, är beteckningar för initieringsriter för nya studerande vid en skola. Nollningar förekommer vid såväl högskolor och universitet som gymnasier.” Förolämpningar, mobbning, tvångssupande och misshandel har förekommit, och nollning har med rätta fått dåligt rykte. I dag är det förhoppningsvis fråga om välkomnande och vänlig inbjudan till den som ska börja studera på en ny nivå.
Svagast eller starkast? Ja, inte är det fråga om att rätt attityd kan göra om världen. Det är en fråga om makt.
Jag tänker på nollan i slutet av år 2017 med unge M och hans lyckliga upptäckt i friskt minne, även om han i dag är mer än 30 centimeter längre än han var den där försommardagen.
När förmenta nollor, i form av kvinnor utan makt gentemot de män som trakasserat dem, slår sig samman i metoo, med alla dess yrkesgrupperingar, så händer flera saker på en gång. För det första att många tillsammans som höjer rösten ändrar hur kvinnor och män måste se på sin omvärld. För det andra att de som litat till kvinnors tystnad och skam blir så förvånade när deras handlingar blir benämnda. Inte som skoj och skämt, inte humor, inte sådant-kan-hända-vem-som-helst, inte menade-inget-illa, inget jag-bara-är-sådan. Utan som trakasserier och övergrepp. För det tredje att en del män säger att de nu känner sig osäkra på vad män kan göra över huvud taget. Och för det fjärde och det mest egendomliga: att några säger att detta benämnande blir erotikens död.
De många påstådda nollorna tar makt att benämna det som hänt dem med sina egna ord. Eftersom de är så många, och deras berättelser så detaljerade och utförliga, så går det inte längre att beteckna deras upplevelser som enstaka undantag, begångna av enstaka rötägg. Plötsligt ändrar deras berättelser själva räknereglerna. Nollorna har dittills varit ett betydelselöst ingenting. Plus noll eller minus noll – ingen skillnad för helheten. Men i ett slag har de vittnande kvinnorna gjort nollan till en del i en multiplikation. Den stora berättelsen om geniala män, eller stora män, eller betydelsefulla män, eller i vart fall män med makt som utan problem kan ge sig på kvinnor, den berättelsen multipliceras med noll och kvar blir, ja vadå? En mörk historia att minnas. Många kvinnors upplevelser finns kvar, ofta livet ut.
Men efter den stora multiplikationen finns också, lyckligtvis, något annat. Det är plats, rätt och utrymme för anständiga män med makt över andra. De som aldrig begått övergrepp. De som sagt ifrån när övergrepp har begåtts. De som kanske själva skällts för nollor och mesar, för snällister och PK-anhängare. De som sköter sitt jobb på ett riktigt och rättvist sätt. De är många. Nu har de plats att fortsätta och förbättra sina arbetssätt. De förtjänar ingen särskild uppmuntran eller upphöjelse för att de fortsätter att handla som de ska. Det förtjänar inte heller de många kvinnor som gjort, och gör detsamma.
Men ett nytt rum har öppnats. Under årets mörkaste dagar tänker jag på vad det kan användas till. I går eftermiddag hörde jag de första småfåglarna sjunga.
