Men hur tragiska de här händelserna än är, har jag svårt att tro att det är de som håller kommunen vaken om natten. Det ena mordet var inte ett mord, utan polisen har avskrivit alla misstankar om brott. Vid skjutningen blev ingen skadad – och dessutom var det för fyra år sedan. Det mord som faktiskt ägt rum följer en sorgligt välbekant mall: en kvinna misshandlades brutalt och mördades av en man hon kände och litade på. Eftersom mannen var svensk, till och med enligt Björn Söders definitioner, är det inte någon form av brottslighet som SD prioriterar att bekämpa. Men om verkligheten inte passar ihop med vad ens ideologi säger, är det ju lätt hänt att man kokar soppa på en spik.
Fast samtidigt har han ju rätt, den starke mannen. Vi är inte trygga där jag bor. Vi mår inte bra.
Det som skrämmer mig är en annan typ av kriminalitet, och vilka följder den får i ett samhälle som inte har råd med det mest basala. Det jag pratar om är fortkörning, rattfylla och vårdslöshet i trafik. Den första snön kom tidigt, och ungefär samtidigt som SD:s starke man uttalade sig i Aftonbladet frontalkrockade en bekant till mig på riksvägen genom kommunen. ”Jag trodde inte att det fanns något levande där inne”, sa mannen som skar upp bilen för att få ut honom.
Men han överlevde, togs till sjukhus och lappades ihop. Några dagar senare levererades han utan förvarning vid ingången till bokhandeln han driver tillsammans med sin fru, utan kryckor, med brutet ben och skador på hjärnan. Sjukvårdens ansvar var över. I veckor kämpade hans fru mot region- och kommunbyråkratin för att han skulle få en dräglig vardag och någon form av rehabilitering, samtidigt som hon vårdade sin svårt skadade man och med hjälp av frivilliga krafter drev parets butik genom julhandeln.
Därför gör det mig otrygg att min fru kör samma väg till jobbet varje dag. Därför gör det mig otrygg att alla dagliga turer, utom tre, från vår närmaste järnvägsstation lades ner vid årsskiftet. Därför gör det mig otrygg att det inte går några bussar på kvällar och helger. Just när jag ska lämna den här krönikan läser jag i lokaltidningen att det från och med idag inte heller finns någon taxi i kommunen efter klockan 18, eller på lördagar och söndagar.
Självklart trimmar jag ungens epatraktor, för ingen säger åt mig vad jag ska göra
Det går helt enkelt inte att bo här om man inte kör bil. Och där bilen är viktig, blir den också helig och får inte ifrågasättas. Hur jag kör får inte ifrågasättas. Kör jag 90 på en 70-väg är det för att hastighetsbegränsningen är för lågt satt. Självklart trimmar jag ungens epatraktor, för ingen säger åt mig vad jag ska göra. Polisen är i andra änden av länet, klart jag kör om, det kommer ingen bokhandlare i mötande fil bakom backkrönet. Ingen snöstorm ska hindra mig.
Fast fyllkör, det gör jag bara med skotern och fyrhjulingen. Jag är väl ingen kriminell. Kriminella, det är de som skjuter och spränger.
Och dem kommer SD att ta hand om.
För övrigt... Blir jag varm inombords av alla kulturarrangörer som kämpar vidare trots drakoniska nedskärningar.
