America Vera-Zavala: Istället för en vit feminism

Året 2022 avslutas med att Greta Thunbergs svar på Andrew Tates machoangrepp delas, citeras och applåderas världen över. ”Please do enlighten me, email me at smalldickenergy@getalife.com”, blir en modern klassiker över en natt. Sedan blir Andrew Tate gripen för människohandel, han befinner sig i Rumänien när han skickar ett videosvar till Greta Thunberg samtidigt som han äter pizza. Med hjälp av kartongen kan polisen lokalisera och gripa honom. Så börjar året 2023. 

Första gången jag hör namnet Andrew Tate läser jag det på kontot Muslimgirl som jag följer på Instagram. Det är ett stort konto med 300 000 följare världen över. Ett inlägg den 24 oktober förra året heter ”Muslims react to Andrew Tate converting to Islam”. Bilder från olika reaktioner ligger uppe i flödet. Trots att jag inte har aning om vem Andrew Tate är studsar jag till över den tydligt feministiska kritiken mot denna konvertit. 

Sju dagar senare, den 31 oktober, lägger Muslimgirl upp en bild på Andrew Tate med texten:

”Andrew Tate releases first video as a muslim: says he wants ’islamic wife’ to stone her.” Delar av hans video läggs ut. Två månader senare hör jag namnet igen. Det är när Greta Thunberg svarar Tate. 

Fördomarna mot hijabis i Sverige och Europa är många, bilden av dem som basuneras ut är en förtyckt kvinna, påtvingad slöjan, marginaliserad i samhället. En sådan kvinna kan inte vara feminist. Därför ses sällan en muslimsk kvinna som en syster, en allierad i den feministiska kampen. Slöjan är ett objekt som används av andra för att dölja kvinnan bakom och tysta henne.

Att de döljer sitt hår innebär inte att de döljer sin briljans.

På deltävlingen av Ortens Bästa Poet Rågsved, som anordnades på Space i centrala Stockholm i november förra året, är tre i juryn hijabis: Sarah Ameziane, Nora Khalil och Bilan Osman. En ung tjej levererar en av de starkaste feministiska texterna jag hört på många år. Hon heter Zeinab Dhahad, någon säger att hon går i 9:an, och hon bär hijab. 

På finalen av Ortens Bästa Poet fick jag höra fler: Farzane från Umeå, som har en rad som lyder ”hon framför dig är din första dam” som en uppmaning, apropå skjutningar, att respektera mammor. Souda, även hon från Umeå, med en text som försvarar hennes hijab, hennes slöja. Och så Zeinab som den kvällen vinner allt: 

”Jag vill använda min penna och skriva om riktig feminism

Inte den feminismen där endast kvinnor som tillhör färgen vit regerar.”

På scen ser jag kvinnor i slöja stå upp för andra kvinnor, också gå till angrepp mot övergrepp och mäns våld, också vara feminister.

Greta Thunberg ska med rätta hyllas för sin Andrew Tate-diss, men skulle fler ha hört de unga kvinnorna på finalen i Ortens Bästa Poet med sina radikala feministiska texter, skulle fler inse att de inte bara är våra systrar, våra allierade, de kan också vara våra förebilder. Att de döljer sitt hår innebär inte att de döljer sin briljans. 

För övrigt njuter jag av att börja ett år utan  pandemi och restriktioner för teatrar.