Med spända käkar följde jag villans perfekta linjer med blicken. Vardagsrummets sex meter i takhöjd (bungyjump innan middagen?). Enorma panoramafönster. Och det värsta av allt: Sjöutsikt.

Det gick liksom inte att värja sig emot. Huset för 26, 5 miljoner var den fysiska manifestationen av att den före detta fjortisbloggaren ”Blondinbella” nu hade lyckats – på riktigt.

Knappt ett år senare visade det sig vara ungefär tvärtom. Nu i oktober började det inte bara pysa ur entreprenörens lyxiga luftslott.

Det var snarare som en förnedrande pruttkudde.

Under åren har företag på företag inom koncernbolaget Löwengrip invest blivit rena fiaskon.

Bara sedan 2017 har 28-åringen bland annat försökt starta ett personalbolag ”en jättedålig idé”, provat kryptovalutor ”också en jättedålig idé” och startat ett accessoarmärke med puffiga diadem som inte heller det har blivit succé.

Entreprenören har även försökt lansera sin digitala klon Gabrielle Löwengrip som skulle ta över Instagram. Efter månaders försök till förbättringar fick hon dock erkänna att robotinfluencern ”fortfarande ser ut som Shrek”.

Störst av drömmarna de senaste åren har ändå varit den om att lyckas i USA. Så sent som den 24 juni 2019 sade Isabella Löwengrip i sitt sommarprat till och med hejdå till Sverige, som hon skulle lämna för USA och drömmen om att bli ”världens mäktigaste kvinna”. Strategin var en egen amerikansk agentur – bland annat med den fullkomligt miljövidriga idén att få unga människor att flyga mer privatjet.

Planerna resulterade dock bara i att Isabella Löwengrip fick några möten, en rundtur på Paramount och fick sitta på Forrest Gumps bänk. ”Det hindrade mig dock inte från att skaffa både kontor och flott lägenhet på Upper East Side”, skriver hon i bloggen när hon nu listar sina misslyckanden.

Utöver detta har entreprenören också drivit skönhetsmärket Löwengrip Beauty i Norden samt haft ”aggressiva expansionsplaner” för att etablera märket i Australien, Saudiarabien, Kina och Ryssland.

Det krävs ingen examen från Handelshögskolan för att förstå att pengarna läckt. I början av oktober kom slaget: Isabella Löwengrips koncernbolag var nära konkurs.

Ungefär samtidigt som nyheten om konkursen briserade sträcktittade jag på den andra säsongen av HBO-serien ”Succession”. Dramat handlar om mediemogulen Logan Roy och hans företag som byggts upp från ingenting och sedan upp till en världsomspännande medieimperium. Hans familj tillhör nu the 1 percent, de absolut rikaste i världen. Med hjälp av multipla företag har de byggt upp makt som sträcker sig ända in i Vita huset.

Redan tidigt serien visar det sig dock att de enorma tillångarna egentligen är skulder på miljarder. Logan Roy har länge lånat sig till pengar för att pumpa upp sitt imperium till ointaglighet.

Den syskonskara som bråkar om att få ta över imperiet kämpar sig egentligen blodiga för att få stå på toppen av ett svajande korthus.

Internationellt sett spelar Isabella Löwengrip i ett knattelag i jämförelse. Men mönstret känns igen:

In med investerarnas anabola pengasteroider för att pumpa upp företagen till imponerande dimensioner. Voilà: Ett imponerande luftslott att sälja vidare på. Även om företagen går skit. Även om ens samarbetspartners börjar förstå att man överdrivit rejält om sina besökssiffror på bloggen.

2018 utsågs Isabella Löwengrip till näringslivets mäktigaste kvinna av Veckans affärer. För sådan är kapitalismen.

Men kraschen kom. Pruttkudden briserade. Och för att ”äga berättelsen” om sina misslyckanden har Isabella Löwengrip den senaste månaden varit brutalt självkritisk på sin blogg.

Hon skriver om sin sorg över de krossade drömmarna om att etablera företaget i USA. Om de svåra beslut som måste tas för att lägga ner satsningarna, om att orka kliva upp på morgonen för att ta hand om sin månghövdade personalstab och sina två små barn. Hon skriver om att pendla mellan hopp och förtvivlan. Att behöva sparka sin privata kock.

På ett medmänskligt plan krävs det ett ishjärta inte känna med henne. Och visst är det orättvist att just en kvinnlig entreprenör ska granskas extra hårt – samtidigt som sviniga superkapitalister orsakar långt värre ekonomiska haverier utan att det blir kvällstidningslöp.

Men den som följer Isabella Löwengrips ­kanaler ska också vara medveten om att den offentliga sorgeprocessen också är en uttänkt medieplan för att bygga upp förtroendet igen.

Förtroendet för att få nya investerare och följare. I värsta fall ännu ett luftslott att sälja vidare på.