Tidigare i veckan fick jag i mitt nyhetsflöde syn på en bild som publicerats av SVT:s utrikeskorrespondenter som befinner sig i Moqadishu. Bilden är på en skylt med texten "Skydda rättigheterna för våra flickor – Stoppa kvinnlig könsstympning" på somaliska. Mitt hjärta slog ett extra skutt och ett hopp om att kvinnlig könsstympning en dag helt kommer att upphöra frodades.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Att kvinnlig könsstympning är något som man i västvärlden har fördömt starkt, är det ingen tvekan om. Vi har en lag i Sverige som inte bara förbjuder ingreppet men som även förbjuder de som bor i Sverige att medverka i utförandet av könsstympning utomlands. Samtidigt larmas det om hur intimkirurgin har blivit allt vanligare i vårt avlånga land. Unga svenska kvinnor beger sig till privatkliniker för att få sina underliv designade efter ett visst ideal. Parallellt på en annan plats på jorden kämpas det med att få bukt på en över 2 000 år gammal sedvänja som i princip bygger på samma basis som intimkirurgin – att kvinnan skall tillfredsställa mannen.
Den ständiga kroppsfixeringen återuppstår i nya skepnader och trenderna är sedan alltid oförutsägbara men intimkirurgi eller könsdesign, som det även kallas, är inget nytt fenomen. I nätforum som Familjeliv diskuteras underlivet för fullt; "Jag tror mina blygdläppar är för stora och hängiga" och "ska ett underliv se ut så här", skriver användarna och utbyter tips och råd om kliniker som utför intimkirurgi. Jag förbryllas över den ärlighet som råder bland kommentarerna samtidigt som det vänder sig i magen på mig. På något sätt har det blivit mer acceptabelt med intimkirurgi trots att vi har tagit ett tydligt avstånd från könsstympning. Två ingrepp som i sig är precis lika onödiga, borde vi inte som medmänniskor ta ett lika självklart avstånd för båda ingreppen?
Jag skrollar vidare i mitt nyhetsflöde och läser om röster som försvarar intimkirurgin "det är ju trots allt frivilligt, till skillnad från könsstympning", men mitt intellekt nöjer sig inte med det svaret. Faktum är ju att den svenska lagstiftningen gällande könsstympning förbjuder stympning, även vid samtycke. Är inte det något som vi borde implementera på alla och inte bara på en viss grupp av kvinnor? Som det ser ut nu har vi en lagstiftning som gör skillnad på folk och som menar att det är helt acceptabelt för en vit kvinna att operera underlivet, men när det kommer till kvinnor från Somalia, Etiopien eller Eritrea är det olagligt. Hoppet sviker mig för en stund och jag börjar tvivla på att ett land som Sverige kan hjälpa till i arbetet mot könsstympning, när liknande ingrepp utförs på hemmaplan.
