Jag är en sådan som tycker att det är helt hejdlöst intressant med sex i dess teoretiska bemärkelse.

VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning

Att diskutera om det, att höra andras åsikter och preferenser, att få reda på ny sexkuriosa, att förundras över vad för töntiga och häftiga grejer våra kroppar egentligen är kapabla till.

Men i praktiken så är sex ... inte fullt lika intressant.

I praktiken så känns sex mest som ”Prästens lilla kråka” som någonstans längs vägen gick fruktansvärt fel. Svängigt, stappligt, skämmigt bristande kommunikation parterna sinsemellan (kråkan hade garanterat aldrig störtat i diket om dem inte hade bestämt i förhand vem som faktiskt körde ... klassiskt exempel på taskig planering) och ganska så antiklimatiskt.

Först och främst så har vi det här med orgasmhets.

Jag har grubblat, vänt på och pratat om detta till förbannelse, men jag kan fortfarande inte för min värld förstå varför folk envisas med att köra något slags störtlopp i sängen.

Det är inte alpin-VM i Schweiz som pågår, om du inte redan visste det ...

Snabbast i mål vinner! Nu kör vi så det ryker! Skit i om det är bra eller inte, huvudsaken är att vi kommer fram!

Men ... varför? Varför ska vi komma fram?

Ja, visst kan en orgasm vara trevlig. Men det kan närhet, beröring och nyfiket utforskande också vara. Ibland till och med trevligare.

Kråkan behöver inte fara ner i diket med en gång ... Om ens alls.

En kan väl åtminstone slänga än hit och än dit först.

Det finns ytterst få saker som jag saknar med tonårstiden, men om det är något som de finniga, ängsliga jävlarna gör bra så är det fanimig att hångla. Varför slutade folk helt plötsligt med det?

Som om de fått för sig att ”Nu har jag minsann gått och blivit vuxen och sådant däringa HÅNGEL och PETTING som inte leder till rajtantajtan på stört är bara sååå barnsligt. Nä, nu är det VUXENKNULL som gäller! Känslolöst, kliniskt gnuggande som ska åstadkomma någonting. Det är inte bara i arbetslivet som jag är effektiv och prestationsinriktad, baby.”

Det finns inte mycket som slår ett riktigt långt utdraget jävla grovhångel, som varar en hel söndagseftermiddag och där det mest snuskiga som händer på sin höjd är lite försiktigt trevande under tröjan. Och jag inte bara tror utan VET att det är fler än jag som delar den åsikten.

Bara det att jag sällan hör folk yttra den.

Det är såklart en preferens, som med allt annat.

Alla gillar inte att hångla. Vissa gillar lite mer grabbatag och action.

Men det är ok att vilja vara sensuell, försiktig och att ta det varsamt också. En är ingen mes för det.

Men det är väl, som med så mycket annat, ytterligare en skada som bland annat porren har gjort för vår syn på sex och vad vi ”borde” gilla.

Men den specifika problematiken får RFSU-tanten återvända till en annan dag och drämma sin bestämda näve i bordet över.

Och till sist, alla ni som tycker att det är pinsamt att prata om vad en gillar och inte gillar, att sätta upp riktlinjer för sig och sin/-a partner/-s, att våga säga både ”stopp” och ”kör” när det passar för just dig – ni får gå om livets skola ett par klasser och komma tillbaka igen när ni lärt att vara en vuxen människa PÅ RIKTIGT.

Det är INTE pinsamt att framföra sina behov. Det är INTE pinsamt att sätta gränser. Det är INTE pinsamt att vara mån om både sina egna eller någon annans sexuella välmående. Det är INTE pinsamt att kommunicera. Det är bara att ha vett i huvudet.

Detta gäller alla gånger, alltid, för all framtid.

Så. Då har vi fått det ur vägen. Då behöver vi inte diskutera det här något mer.