Årskrönikor brukar handla om att uppmärksamma det gångna årets stora händelser. Dock brukar de som definierar vad en ”stor” händelse är omedvetet eller medvetet negligera de händelser som för många andra har varit viktiga. När representativiteten ser ut så som den gör bland den skara av personer som år efter år står bakom många av dessa års summeringar så blir det som det alltid varit – de grupper och personer som är minst priviligierade blir även de som aldrig får tolkningsföreträde (och aldrig får möjligheten att definiera vad de anser är viktiga händelser etcetera).
För att bryta denna hegemoni så försöker jag därför ge mig på en årskrönika och jag vill redan nu be om ursäkt ifall jag inte kommer kunna lyfta de händelser som har varit viktiga för just dig som läser denna krönika (3 500 tecken inklusive mellanslag är vad jag måste förhålla mig till tyvärr).
2014 har kantats av förtryck, demonisering, motstånd, solidaritet, kamp och kärlek. När vissa har bespottat utsatta EU-migranter på gator och torg så har andra stått upp, visat motstånd, hjälpt till med att tillhandahålla mat, kläder, duschar etcetera.
Jag tänker på alla de aktivister från exempelvis rörelsen Linje 17 som har arrangerat solidaritetsbasarer och jag tänker på Soppkök Malmö, Stadsmissionen, Röda Korset och alla fristående nätverk som mobiliserat och organiserat för att underlätta tillvaron för alla EU-migranter och hemlösa i Malmö.
Förrförra året avslöjade DN Skånepolisens romregister där över 4 000 personer varav över 1 000 barn har registrerats för att de just är romer.
Nu senast i december månad avslöjade SR:s Ekot att polisen i Södertörn i över tio års tid fört ett register över våldsutsatta kvinnor där de kvinnor som blivit listade har blivit benämnda med nedvärderande och sexistiska formuleringar.
Vi pratar alltså om romer som rent historiskt i Sverige och resten av världen systematiskt förtryckts och vi pratar om kvinnor som varit utsatta av våldsamma män och som hört av sig till polisen för att söka skydd och hjälp. Kritiken mot polisens romregister och kvinnoregister har varit enorm och mobiliseringen mot registreringen lika så.
En annan fruktansvärd händelse är dödsskjutningen av Michael Brown – en ung afroamerikansk man som blev skjuten till döds av en polis i St Louis-förorten Ferguson i Missouri (USA) i slutet av augusti månad. Förundersökningen mot polisen lades ned och det blev ingen rättegångsprocess. Detta ledde till massdemonstrationer runt om hela USA och även andra delar av världen.
Michael Brown, Trayvon Martin – ja namnen är många på de afroamerikaner som har skjutits till döds och där de skyldiga antigen frikänns eller slipper rättegång och detta visar tydligt på den afrofobi och det systematiska förtryck som afroamerikaner än i dag upplever i USA och många andra delar av världen.
För att summera årskrönikan så kan en ju säga att (förutom att 3 500 tecken inklusive blanksteg knappt räcker till något) lika mycket som 2014 har varit kärlekens år så har hatet även det dominerat (inte minst med tanke på hur rasistiska, nazistiska och fascistiska rörelser runt Europa så tydligt mobiliserat och vunnit mark inför olika val). Låt 2015 bli till ett år där vi fortsätter kampen – kampen mot förtryck och backar upp exempelvis alla de romska, afrosvenska och feministiska rörelser som tydligt står upp för många av de grupper som förra året så som i alla tider har upplevt störst strukturell diskriminering.