Det har blivit dags för en rättelse – nej – en hjärtlig ursäkt! Min förra krönika väckte en hel del negativa reaktioner hos er läsare. I skrivande stund har den 99 kommentarer på ETC:s Facebooksida och en övervägande majoritet av dessa är fantastiskt kränkta. Det verkar som att mitt påstående att ingen född innan år 1970 förstår internet inte alls tolkades som raljerande sarkasm – utan som min verkliga och förnuftsbaserade åsikt.
Hur blev det såhär fel? Är det för att världen är full av så skeva åsikter att ingen längre kan läsa satir och trams som satir och trams, utan som ännu ett seriöst inlägg i debatten? Eller är det för att jag har en stockholmsk dialekt? Jag märker nämligen ofta när jag talar att folk har svårt att förstå om jag är sarkastisk eftersom stockholmska är en horribel dialekt med en ofrånkomligt föraktfull ton. Kanske är det så att det smittar av sig även i mitt skriftspråk? Eller så är jag inte så rolig som jag (och Annika!! Du vet vem du är, en hjälte, tack för ditt mail!!!) tror? Men en sak ska ni ha otroligt klart för er, mina kära ETC-läsare där alla använde internet innan lilla-gumman-jag ens var påtänkt: jag hatar ungdomen.
Inkompetenta små as är de, fyfan vad de provocerar mig VARJE DAG. Överallt är de för att samhället verkar helt besatt av dem, allt ska handla om jävla tonåringar och deras problem. JAG ÄR INTE INTRESSERAD vill jag skrika och gör det ofta i mitt hem. Jag skriver om ”de” och ”dem” eftersom jag sedan två år när jag fyllde 26 tack och lov inte räknas officiellt som ungdom längre. Allt blev dyrare men jag blev ändå lyckligare. Jag vet att jag inte är vuxen på riktigt än men jag vet att jag äntligen är på god väg.
Nyligen när jag scrollade runt på Instagram, denna gudsförgätna app där ungdomar driver sig själva in i utbrändhet över att inte ha det exakt som alla andra, såg jag ett fantastiskt citat. Det var den vuxna serietecknaren Liv Strömquist som fotat en text av den vuxna författaren Suzanne Brögger; ”Innan man är trettiofem är man ingen människa, bara ett experiment”. Jag blev drabbad av hur en liten mening kunde rymma så mycket sanning. Personligen tycker jag ingen människa borde få arbeta eller verka i samhället på något sätt innan 35 års ålder. Tyvärr blir vi ändå tvungna eftersom att staten vägrar ge oss underhållsstöd såpass länge.
Frågan är bara varför. Vad är det för obehaglig konspiration som gör att politiker efter politiker, år efter år, tvingar ut unga i samhället? Fast effekterna är så vidriga? Såg ni till exempel det virala klipp där Barack Obama (en av våra erkänt sexigaste vuxna människor) avfärdade hela ungdomen och vår ”call out culture”? Jag höll med honom. Och läste ni till exempel hur vuxna åklagare, advokater och allsköns jurister förfäras över hur en ung generation advokater romantiserar gängkultur och håller unga kriminella i skiten på rotation? För att tjäna pengar!! JAG ÄR LIVRÄDD! Och på det ska alla vara nakna jämt. Nej men jag orkar inte.
Så oroa er inte. Ni behöver inte ta mig på allvar förrän jag är 35. Fram till dess vill jag att ni bara rynkar på näsan, fnyser och scrollar vidare så fort jag dyker upp i flödet. Det är det enda jag förtjänar.
För övrigt loool jk imho jag stan boomers asså :’’’) smh de är min bae hehehe ftfy gmn, icymi mirl idgaf om grannies. Jsyk.
