Många lever idag sina sista år isolerade i onödigt stora hem och har fler hemtjänstföretag än tv-kanaler att fritt välja emellan. Om någon istället vill bo med sällskap och service finns inte den valmöjligheten längre kvar. De flesta äldreboenden har lagts ner i detta individens tidevarv där man värdesätter ”frihet” högre än sällskap.

I tron på den starka individen springer vi allt fortare och längre. Vi springer på mekaniska löpband och runt på slingor i en illusion av att vi verkligen kommer någonstans. Slappnar sedan av på AW med några glas cava mellan mordbränder och naturkatastrofer.

På myndigheterna har man infört tonval istället för att ha en människa som svarar.  Det sållar direkt bort de svaga. De med fumliga fingrar, de som ser eller hör lite dåligt, har olika psykiska eller sociala handikapp – dessa kommer aldrig fram till en riktig människa utan fastnar bland de mekaniska rösterna.  På så sätt gör man de svaga ännu svagare. Vad nu vitsen är med det.

Och det räcker inte med fysisk styrka, vi måste också plocka fram vår inre. Vi måste på egen hand ansvara för återbesök hos läkare, hålla reda på när recepten går ut och att räkningar inte hamnar hos inkasso medan vi själva ligger på sjukhus. Svara på enkäter för att på så sätt ta eget ansvar för att kvaliteten i välfärden ligger högt. Om vi inte svarar får vi skylla oss själva om allt går åt skogen.

Barnfamiljer som inte klarar av att betala sin hyra vräker man idag. Om de inte tecknat någon privat försäkring mot just vräkning och det skulle de ju i så fall ha tänkt på innan de blev vräkta. Alla borde se sig i spegeln och tänka efter. Om man bara lägger manken till så ordnar sig allt. Det är själva poängen med individens frihet.

Rikingar visar gärna upp sin egen lyx på bästa sändningstid och sedan kommer Ernst in och presenterar hur vi själva enkelt kan snickra till det lika tjusigt. Allt som de rika ståtar med kopieras och massproduceras till ett allt lägre pris. Vi kan alla se ut som Paris Hilton. I alla fall om man kisar.

Men hur mycket vi än botoxar oss eller flyr in i realityserierna så står klasskillnaderna i verkligheten fortfarande kvar. Fortfarande tjänar några få allt mer pengar på våra arbetsinsatser. Till och med på summan vi varje månad betalar in i skatt, gör någon annan idag en vinst. I själva verket betalar vi idag två gånger, först med arbete och sedan från lönen för vårt arbete.

Individens frihet är som kejsarens nya kläder och i dess skugga växer utanförskapet. Minsta tecken på svaghet och du skymtar ett samhälle som står naket. Du får ta dig själv i kragen. Vill du ha sällskap får du betala extra, det ingår inte i den här nya friheten.