BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Det där som är så svårt att uppnå i Sverige, med avregleringar av spårtrafiken, eftersatt spårunderhåll och SJ som nån slags pr-avdelning för Ryan Air.

Det som gör att man istället står på en perrong och hör dom bättre bemedlade förstaklasspassagerarna ringa efter taxi.

Alltmedan snöflingorna faller, lika överraskande, varje år, för kollektivtrafikens samtliga aktörer.

Men efter lite strul på den svenska järnvägen flyter allt på som det ska hela vägen ner till Malaga och jag sitter där och andas ut, struntar i alla dåliga nyheter från USA, ser Alperna närma sej, solen skina lågt över novemberrodnande skogar...

Jag har inget körkort, det är ju dumt kan man tycka, framförallt var det dumt mot livskamraten när barnen var små, hon fick ju köra hela tiden. Jag försökte ta körkort då, för att vi skulle kunna dela på körandet, men första lektionen var vid Brommaplan i Stockholm och för dom som inte vet vad Brommaplan är kan jag meddela att det är Stockholms absolut sämsta ställe, en rund plats där det dygnet runt stockar sej bilar som kommer från alla jävla håll. En hel del av dom kommer från Ekerö, kommunen där jag bor, och där kör folk tamejfan bil vare sej det behövs eller inte.

Varje morgon är det kilometerlånga köer på väg in till Brommaplan. Där sitter folk i sina stillastående bilar och ser bussarna fara förbi dom i bussfilen. 

Vafför gör dom på detta viset?

Kanske dom vill vara i fred, kanske dom vill uppleva den där frihetskänslan av att sitta i en egen bil, vad vet jag?

Rationellt är det ju inte.

Nåväl, jag ska inte sitta här och försvara att jag inte har körkort med argumentet att det är dumt att sitta i bilkö, det hade vart bra om jag hade tagit körkort, absolut.

Men nu har jag inte gjort det, nu är jag 56 bast och jag har inte längre tid att sitta med en bilskolelärare i Brommaplansrondellen och ha panikångest.

Så jag tar tåget.

Det borde ni också göra.

Ni borde ge fan i att flyga också. Jag gör det, nästan hela tiden.

Har bara flugit två resor dom senaste tio åren.

Jag är inte utan skuld men jag tycker likförbannat att ni ska ge fan i att flyga.

Det är ju fan att man inte kan säja en sån sak i det här jävla landet, uppmana folk att banta och träna kan man göra hur mycket som helst, men säjer man åt folk att ge fan i att köra bil och flyga då är man moralist och tråkmåns. 

I det här jävla landet.

Ja, ni hör själva att jag är rätt instabil.

Jag var en ganska osjälvständig person när jag var ung. Drömde mycket om att nån skulle ta hand om mej.

Var det kanske därför jag inte skaffade körkort?

Jag vet inte men det var så i södra förorterna till Stockholm att man tog inte körkort när man fyllde 18, inte bland dom jag kände i alla fall. 

Man litade på tricken när man ville in till stan. Och interrail när man ville ner till Grekland. 

Det räckte liksom.

Sen växte man upp, kollektivtrafiken i Stockholm blev bland dom dyraste i hela världen, spårdriften såldes ut till multinationella företag som ställde in turer när det föll löv på hösten.

Och så vidare.

Många från dom södra förorterna tog då körkort, jag hörde att Thåström gjorde det till slut, men det var nog mest för att han inte fick sitta i fred på tricken.

Det får jag, och jag har fortsatt åka trick.

Och nu alltså också interrail.

Trots att man måste leta upp ett litet resekontor i Kalmar som är agenter åt Deutsche Bahn för att få tag i interrailkortet. 

SJ skiter i sånt, dom fortsätter att göra reklam för mer bilåkande och Ryan Air.

Det finns ju en modern dröm om att man ska kunna ordna samhället i perfekta flöden, att en massa uppfinningar och maskiner ska kunna ta hand om transporter och allt det där tråkiga, så ska vi kunna ägna oss åt det roliga, att dansa och lira musik och sånt.

Och att sitta och titta ut genom fönstret och må bra.

Det är en bra idé.

Att människor fortfarande kör bil inne i städer är ju inte rationellt faktiskt, det hindrar ju i själva verket det där moderna flödet som skulle kunna göra oss fria att göra vad vi vill.

Ändå kör folk bilar.

Det är väl den berömda individualismen som här gör sej gällande.

Man är liksom oberoende när man har en bil.

Och så är det ju. Om man bor i Norrbottens inland.

Men det där totala oberoendet, det är ju bara en känsla egentligen. Det finns inte på riktigt.

Man behöver så mycket, olja och bensin, vägar som nån har byggt.

Och jag behöver biljetter och en macka och en öl kanske.

Men precis som idioten som sitter i en SUV och känner sej mysig i bilkön så sitter jag vid fönstret i en tågvagn och känner mej fri och oberoende, jag lyckas skita i en massa fakta om att denna tid faktiskt liknar skit, att vi behöver göra en jävla massa grejor tillsammans för att rädda mänskligheten.

Som om jag vore en ö, en autonom republik.

Det är ju inte sant förstås.

Jag är en idiot.

Och nu är jag tillbaks i stan och illusionen har upphört. 

Vi måste sätta igång, nu, tillsammans.